Etiketter
Bugei, Bujutsu, Kinesisk stridskonst, råbrottning, Tangdynastin, Wushu
En av de första referenserna till närstrid i Kina var en kamp mellan den legendariska Gula Kejsaren Huang Ti och ett monster med horn för ca 3000 år sedan. Vid arkeologiska utgrävningar har man funnit bronsvapen som yxa och spjut daterade mellan 1200 och 800 f.Kr. och järnvapen daterade från 800 f.Kr.
Det finns inga detaljer om stridskonst beskrivna i de skrifter och krönikor man funnit, och i vissa fall vet man att de varit skrivna av historiker utan anslutning till stridskonst. Man känner även till skrifter som försvunnit men har däremot ingen detaljerad kunskap om vad de innehöll.
Från Chou dynastin (1122-255 f.Kr.) finns Li Ki (Book of Rites) som beskriver rituell tvekamp och legender från forna tider.
Krönikor från Vår och Höst perioden (722-481 f.Kr.) beskriver krigföring med stridsvagnar (häst och vagn) istället för infanteri (fotsoldater), och en besegrad fiende erhåller efterkrigshjälp såsom bidrag i form av utsäde.
Litteratur från De Krigande Staternas period (403-221 f.Kr.) beskriver rituella brottningsmatcher, uppvisning i bågskytte, fäktning och ridkonst. Stridskonst och krigföring beskrivs som ädel kunskap och utfördes inom de högst besuttna i samhället
Under Qin och Han dynastierna (221 f Kr – 220 e.Kr.) var Jiao Li (råbrottning och tvekamp med nävar) populära. Man arrangerar tävlingar och segraren ges anställning i det kejserliga livgardet (det omfattade många förmåner, som skattefrihet mm).
Den första beskrivningen av kinesisk boxning fanns i ”Han Books of Arts”. Dess innehåll är okänt då de sex kapitel med beskrivningen har gått förlorade. Denna period markeras av feodalismens slut, vilket innebar att krigföring och stridskonst frångår från att vara ett yrke enbart för adeln.
Den kejserliga armén påbjöds att under vintermånaderna träna Jiao Li, strid med lans och svärd, förutom bågskytte.
Under Tangdynastin (618-907 e.Kr.) kom stridskonst att vara ett måste i unga mäns uppfostran och de sattes att träna ridning, bågskytte, med lans och svärd parallellt med konfucianska texter. Arméns officerare utbildades vid Tang dynastins militära institutioner och regementen. Där lärde man sig t ex ”Åtta Elementens Stridsformering”. Det var en uppställning för strid som formades av åtta enheter och benämndes som Himmel, Jord, Vind, Moln, Drake, Tiger, Fågel och Orm. En form av taktisk Feng-shui med andra ord. Sun Tzu’s ”Krigskonsten” studerades av alla.
Enligt historiker lär munkar från Shaolintemplet i Honan provinsen ha hjälpt den andre kejsaren i Tang dynastin – Li Shimin – att besegra dess fiende Weng. Detta föranledde att stridskonsten spreds vidare och framförallt att Shaolintemplet blev berömt för sin boxning.
Någon gång på 530-talet lär munken Bodhidharma (jap: Daruma) kommit till Shaolin och där grundat det som senare blev berömt som Shaolin WuShu. Det är som sagt en myt och troligare är det att det var ärrade krigsveteraner som hade ”pensionerat” sig på klostret som utvecklade detta.
Japansk Daruma docka
Det är från denna tid som rötterna till vår Kosshijutsu och Koppojutsu har sitt ursprung. Vi kan dock inte idag hitta någon form av nutida kinesisk stridskonst som har några likheter med Kosshi- och Koppometoderna. Antingen har den kinesiska stridskonsten ändrats under årens lopp eller så är det Kosshijutsu som har ändrats.
Iwato 1810 
Jag hade möjligheten att vara med på ett läger med Andreas Beskow (som under en tid bodde i Shaolintemplet). Med lite god vilja hittade jag en del likheter med vår taijutsu i stort om än kanske inte i specifikt kosshi/koppo hänseende. 🙂
..det som gör kosshijutsu unik är framför allt att den är så ”biologisk” i motsats till alla ”intellektuella” system.
De intellektuella systemen är baserade på teorier och mekaniska funktioner medan de biologiska systemen kräver att man har nollställt sig och agerar spontant och naturligt… IMHO 🙂