En övertro till andras erfarenheter av budo leder stundtals till vad som kan kallas för ”Happy American Syndrome”. I boken ”Stridens Psykologi” är det ett begrepp då en glad amerikan lejs in för att lära ut sitt egenutvecklade revolutionerande koncept att utbilda (t ex i närkamp), vilket alltför ofta accepteras utan kritiskt granskande eller någon som helst diskussion om validitet. Fast när det gäller budo och närkamp kan det lika gärna vara en happy israel, ryss, japan etc eller till och med bara en mer generell ”sensei Glad” från Sverige med svart bälte i en egenutvecklad metod med obskyr proveniens och otydligt syfte.

Övertro händer när man försöker reducera sin egen otrygghet genom att härma något eller någon som man upplever mer framgångsrik, kanske tack vare dennes media-exponering eller karismatiska utstrålning. Det är självklart inte alla egenutvecklade metoder som är dåliga, och vi måste självklart värdesätta andras erfarenheter. Faran uppstår ofta i frånvaron av ett kritiskt tänkande till koncepten och närvaron av misstro eller till och med ren okunskap runt de metoder som redan används. Framför allt, om man saknar tillit till sin egen förmåga så vill man gärna söka efter en extern lösning.

Våld är inte är en naturlig del av våra vardagliga liv. Den har, tillsammans med döden, med tiden blivit något vi gömmer undan och helst inte vill se, inkluderat de som dött en naturlig död av ålderdom. Att vi lever i ett fredligt samhälle kan leda till vad vissa kallat för ett ”fredsskadat” land med en beröringsskräck mot alla former av våldsmedel, även för självskydd. Dock ser vi att våldsutövning är lika grundläggande färdigheter idag som tidigare genom historien, och kommer vara så även i framtiden.

Självskydd är en del av en extrem kontext. Det är ingen duell mellan två gentlemän, utan snarare ett brutalt överfall av den fysisk större och starkare på den mindre och svagare. En central faktor i självskydd är osäkerhet. Till vardags är våra liv relativt välordnade och schemalagda vilket gör att vi enklare kan förhålla oss till dem och de utmaningar de för med sig. Vi människor fungerar bäst då vi känner att situationen är begripbar, meningsfull men framför allt hanterbar. Det kända kan vi förhålla oss till och anpassa oss efter, men med ett stort antal okända eller otydliga faktorer är detta omöjligt. Vid ett stort mått av osäkerhet tenderar människan att förbereda sig för det värsta, vad vår fantasi målar upp är nästan alltid värre än verkligheten.

För att reducera osäkerhet måste vardagen genomsyras med ett förhållningssätt (ett annat ord för taktik) som gör att överfallet inte går att genomföra. Det handlar om att skapa rutiner i hemmet, jobbet, på resa och i vardagen som hindrar livshotande situationer. Det som uppenbart skiljer en livshotande situation från en normal, är att den oftast innehåller ett stort mått av risk och osäkerhet. Risk brukar normalt bedömas som en funktion av sannolikhet och konsekvens: vad är sannolikheten att något skall inträffa och vad är konsekvensen av händelsen? Risk uppfattas även efter hur direkt hotet är. Rån, misshandel, sexuella övergrepp upplevs exempelvis annorlunda än det kumulativa, osäkra hotet av bränder eller trafikolyckor. Ett exempel på ett förhållningssätt är när vi ser oss om innan vi går över gatan. Det är något vi lärde oss att göra som barn och sker numera intuitivt och är en passiv åtgärd som inte tar energi från oss. En mer aktiv åtgärd från vår sida är att vara vaksam och medveten om vår omgivning.

Resiliens avser individens förmåga att möta utmaningar och motgångar samtidigt som den funktionella nivån bibehålls. Hatsumi sensei kallar detta för ”godan-test 誤段” och har då använt kanji tecknet 誤 som betyder ”misstag” (jmf godan-test). Det är en av de allra viktigaste delarna i vår budo. Alla känner vi sannolikt någon som vi sett upp till, som haft förmågan att bibehålla ett orubbligt lugn trots yttre påfrestningar. Även om förmågan är biologiskt betingad kan vi säkert anta att individen inte föddes lugn med stål i blicken, utan att det hänt något mellan vaggan och den kontext där vi observerar denne. Bujinkan budo är ett sätt att bli mer resilient – ”Ge fan aldrig upp!”.