Undervisningsmetoder

Etiketter

,

Om man som lärare ska föra över 900-årig kunskap om budo till en elev så har man ett digert arbete framför sig. Det handlar ju om överföring erfarenhetskunskap ur tre dimensioner: fysiskt, tekniskt och mentalt, och som är genomsyrade av en överlevnadsmekanism inympad i vår DNA. Lite lättsamt skulle man kunna påstå att vi har fyra olika metoder, som vi mixar och använder vid olika tillfällen och med olika syften:

  • Undervisning
  • Träning
  • Operant betingning
  • Lek

Undervisning består av vanligtvis av de teorier och principer som ligger till grund för vår budo. En överföring från en neocortex till en annan neocortex, som kan hamna fel eller missförstås eftersom sändare och mottagare inte alltid befinner sig på samma plan när det gäller intresse och fallenhet för teoretisk/akademisk kunskap. Det finns ju de som vill lära sig ”martial arts” men känner att det handlar mer ”material art”, dvs budo blir mer som ett skolämne med studier av kompendier, historik etc.
Kobujutsu (budo som kulturtradition) och kampsporter kan betraktas som skolämnen eftersom det utövas i ett slutet system medan självförsvar/självskydd kan aldrig falla i formen ”one-size-fits-all” eftersom det är ett öppet system. Professionella självskyddskurser för börjar alltid med en individuell behovsinventering och omvärldsanalys. Utifrån den riskanalysen kan man sedan prioritera vilka aspekter som just den individen behöver lära sig att behärska. Vid dessa kurser är lärarens stil-preferenser lättare att hålla i schack om aspekterna är väl förankrade i verkligheten. För kampsport är alla aspekter kända; tid plats motståndare etc medan vid självförsvar är allt öppet och okänt.

Träning består av fysiska övningar, drillar, reps, tekniker, kata etc som definierar budo arten. Övningarna består av: Vad man ska göra, Hur man ska göra dem och När man ska göra dem. Vad-övningarna är själva formen för tekniken som går att dela upp i olika antal steg. Ofta anses det att de mer avancerade övningarna har många steg, men så är det inte i vår dojo. Ju färre steg, desto mer avancerad är tekniken.
Hur-övningarna är själva innehållet i tekniken. Man kan fotografera eller filma en teknik och blir på det sättet instruerad i vad man ska göra, men för att förstå innehållet – uppfatta känslan – i tekniken måste man få direkt hands-on kontakt med läraren.
Hur-övningarna handlar om tajming, att lära sig att göra tekniken i exakt rätt ögonblick. Detta är en typisk repetitionsövning, för det är något som man bara kan lära sig med tiden.

Operant betingning är ett begrepp utvecklat av psykologen B.F. Skinner och är en central del av behaviorismen. Operant betingning innebär att beteenden kan förstärkas eller släckas ut och att det sker beroende på konsekvenser av beteendet. Detta är en viktig del i våra studier efter godan-testet, men vi använder den även vid studier på mudan (vitt/grönt bälte) och yudan (svart bälte, shodan – yodan) nivån. Framför allt kan det han det då handla om att försöka släcka ut beteende som en elev har skaffat sig och som motverkar de nyckelrörelser som vår budo består av. Detta gäller speciellt de nybörjare som har erfarenhet från andra kampsporter/-arter och som dessutom skaffat sig ett beteende baserat statisk repetition utan hot-stimuli. Stridsförmågan kan inte tränas med statiska repetitioner, där tekniken och färdigheten reproduceras utan hot-stimulus. Träning utan stimulus som triggar igång en rörelse är i bästa fall rituell eller teatralisk och har inget med äkta budo att göra. Av det skälet anser vi att det endast är en shidoshi som kan bedriva operant betingning.

Taikai.London.1987.pr.S

Hatsumi sensei leker i London 1987

Lek är den undervisningsform som Hatsumi sensei föredrar. Vi börjar vanligtvis våra övningar ur ”shizentai” – en naturlig och spontant lekfull kropp. Denna kropp är ett tillstånd av varande, snarare än av en form av en individuell kropp som vi har. När ninja-krigaren leker är han fri!
Shizentai definieras av hastighet – celeritet. I överfallets olika skeden sker förändringar i enlighet med den hastighet som krävs. Ingenting är långsamt eller snabbt, hastigheten är snarare en komprimerad process. Där tanken inte hinner med tar kroppen vid. Ingenting existerar på ett enkelt och bestående sätt. Allt förändras hela tiden. Tidsflödet kännetecknar erfarenheten, den kan inte existera i sig självt, oberoende av erfarenheten. Nuet är den ofrånkomliga formen för all existens och vi kan bara leka med den, inte styra den, inte forcera den.

Annonser

Amatsu Tatara 天津鞴韜

Etiketter

Termen Amatsu Tatara är inte väl känd hos gemene man i Japan. Det är namnet på de hemliga rullar eller böcker som studeras ett fåtal japanska forskare, budoka och andliga utövare. Det är mycket svårt att förklara Amatsu Tatara eftersom det är skrivet för speciella mästare och präster och har av denna anledning hållits mycket hemlig i århundraden.

Enligt den japanska mytologin skrevs Amatsu Tatara av solgudinnan Amaterasu Omikami efter att denne någon gång på 500-talet fKr lyckades slå ned ett invasionsförsök. Bokrullen innehöll strategier, taktiker och tekniker för att leda ett land i krig. Den ansågs innehålla hemlig kunskap och förvaltades av kejsaren och dennes förtrogna.

Fujiwara no Kamatari (614-669), medlem av Nakatomi ätten och grundare av Fujiwara ätten, fick en kopia av Amatsu Tatara av Prins Naka no Oe, som 662 blev kejsare Tenchi.
Traditionen säger att originalet var skrivet på bark av cederträ, skriven med kamiyomoji tecken (bokstäver från den gudomliga tiden) med förklaringar på kinesiska. Original versionen brann upp 645 i stridigheter med Soga ätten, i det sk Soga upproret, när buddister, som stöddes av Soga, hamnade i strid med shintoister, som stöddes av Nakatomi.

Första bearbetningen gjordes redan någon gång mellan 679 och 737, då Muromachi Emi delade upp boken i två avsnitt och la till förklarande fotnoter.

Andra kompileringen gjordes av Fujiwara Yoshifusa, som levde mellan 803 och 872. Han är idag känd som den förste Fujiwara regenten, eftersom han agerade som beskyddare till barn-kejsaren Seiwa. Han delade upp skriften i 5 rullor, som i sin tur delades upp i 36 avsnitt och 9 underavdelningar.

I februari 1192 reviderade Fujiwara Tanzo böckerna och lade till några förklaringar.

Den fjärde kompileringen gjordes av Kuki Umanosuke Takayoshi 1353. Han delade upp boken i arton avsnitt och lade till tekniker och metoder han hade fått lära sig av sin far Yakushimaru Ryushin och kallade det för Amatsu Tatara Hibumi no Maki.

De arton avsnitten är:

  1. Hibumi Shiron
  2. Shinpi Kansei no Maki
  3. Kanseiron no Maki
  4. Shinrihen no Maki
  5. Kangihen no Maki (bojutsu rulle)
  6. Hokyo Hiden no Maki
  7. Tenmon Chimon no Maki (himlens och jordens strategier)
  8. Chikujo no Maki (fortifikation)
  9. Jinei no Maki (stridsformationer)
  10. Gunrykau no Maki (strategi rulle)
  11. Juho Kajutsu no Maki (tio metoder att använda eld)
  12. Kishajutsu no Maki (bågskytte från hästryggen)
  13. Kenpo Hisohen no Maki (rulle om svärsmannaskap)
  14. Sojutsu Hibumi no Maki (om strid med spjut)
  15. Naginata Hishohen no Maki (om hillebarder)
  16. Bojutsu Hihohen no Maki (bojutsu)
  17. Jutaijutsu Kappohen no Maki (om mjuk taijutsu)
  18. Bekkan (strid med svärd)

Yakushimaru Ryushin var född till Fujiwara, men fick av kejsare Godaigo namnet Kuki [nio demoner] efter en räddningsaktion. Ryushin är den som Kuki familjen betraktar som grundaren av Kukishin ryu. Han lärde sig ättens stridskonst, som kallades Shinden Fujiwara Muso ryu och metoder för strategi och krigsvetenskap av sin farfar Doujitsu och Shingu-Betto Ariie. Av sin far lärde han sig även Shugendo.

Nu dröjde de ända till 1649 innan nästa kompilering gjordes av Kuki Nabesaburou Takayuki för att återställa skrifterna i perfekt ordning. Han är den 13:de Soke av Kukishin ryu och den som även införde träning med Kunai.

Den senaste kompileringen gjordes av Takamatsu sensei 1947, som då även delade upp den i Ten, Chi och Jin avsnitt.

Det har funnits 108 bokrullar över tiden och som förvaltats av fyra ätter:

Amatsu Tatara Nakatomi Hibumi (Nakatomi, inkluderande Kuki ätten)

Amatsu Tatara Kishin no Hibumi (Otomo ätten, där Hattori släktet ingick)

Amatsu Tatara Hisshin Ginkoroku (Monobe ätten) 22 bokrullar

Amatsu Tatara Rinpo Hiden (Abe ätten)

Rötterna till ninjutsu-traditionen finns i bokrullen med namnet Ryusen no Maki [流線の巻] i Monobe ättens Hisshin Ginkoroku och i Izumo Hishoden samlingen av bokrullar. De mest avancerade lärorna finns i Ryoko no Maki [竜虎の巻] (Drakens och Tigerns bokrulle).

amatsu tatara hibun. ryuko no maki

Amatsu Tatara Hibun Ryuko no Maki

Följande ryu bygger på information från Amatsu Tatara:

  1. Kukishin ryu
  2. Kijin Chosui ryu
  3. Takagi Yoshin ryu
  4. Togakure ryu
  5. Hakuun ryu
  6. Gyokko ryu
  7. Koto ryu
  8. Gikan ryu
  9. Shinden Fudo ryu

Exempel:

Kukishin ryu

  • Kumo Kiri Hiho (meteorologi)
  • Rikujintsu Hiho (metoder för att skärpa de fem sinnena)
  • Fudo Kanashibari no Jutsu  (tekniker för att stoppa personer på avstånd)
  • Kiai Kishi no Jutsu (teknik för att döda med kiai)

 Takagi Yoshin ryu

  • Kasumi Ougi, Sodezutsu, Hiyaku (kanoner och bomber)
  • Bo Yose Ho (bojutsu)

Hakuun Ryu

  • Onshin Tongyo no Jutsu (metoder för att bli osynlig)
  • Suichu Hakka no Jutsu (ett ljus att användas i vatten)

Ninjaträning i tre steg

Etiketter

,

 

Fritt översatt ur The Way of the Ninja, av Masaaki Hatsumi

Första steget i ninjans träning består av fysisk uthärdande.
Det viktiga här är att polera din teknik, öva upp ditt mod och stå ut med fysiska påfrestningar, tills du når det kritiska tillståndet då allting ställs på sin spets.

Det andra steget består av mental och emotionell uthärdande.
När ett djur stöter samman med en fiende, så reagerar den med att visa aggression och rusar rätt in i kampen. Men en människa har, oberoende hur förskräcklig fienden än är, alltid en möjlighet att skratta.
Även om någon stiger fram för att hugga efter dig med ett svärd, så länge som ditt hjärta inte darrar kan du le mot dem, uthärda situationen fysiskt och fly utan att skada dem.
Min lärare (Takamatsu Toshitsugu sensei) brukade säga ”harmoni i krigarens hjärta är av högsta vikt”. Konceptet ”harmoni” refererar till det faktum att allting i universum är genomsyrat av allting i naturen, alla säsonger, hat och kärlek, godhet och ondska – allt är sammanbundna aspekter av en grundläggande enhet.

Det tredje steget är uthärdande av kunskap.
Ordet ”kunskap” (shiki) kan också fonetiskt tolkas som ”fyra rädslor”. Bilden man här kan föreställa sig är någon som står på toppen av en pyramid (i ett metaforiskt perspektiv också) och som kan se klart i alla fyra väderstrecken och som vinner omfattande, balanserad förståelse för naturens cykler (t ex de fyra säsongerna) och detta perspektiv gör dig fri från rädsla.

Takamatsu.naglar

Takamatsu Toshitsugu

Medan mental och emotionell uthärdning kan vara en aktiv process som man kan ställa in sig på, går uthärdandet av kunskap bortom både fysisk och emotionell uthärdning till en nivå där du utvecklar kraften att förstå allting utan medveten tanke.
Det handlar inte endast om att reagera på sådant som redan har hänt, utan även att förnimma saker som är på väg att hända och hantera dem spontant. Med andra ord, att uthärda kunskap är kopplat till att ha en bred utbildning, samtidigt som man också övar att uthärda med respekt till ens sjätte sinne och det undermedvetna.

 

Terminologi

In nin [隠忍] uthärda; tålamod; hemlig ninja; inbäddad ninja

Nin [忍] uthärda; tålamod; självkontroll

Shiki [識] medvetenhet; kunskap; vaksamhet

Koppo och biomekanik

Etiketter

Biomekanik är den vetenskap som tillämpar lagar om mekanik och fysik för människors prestationer och undersöker de inre och yttre krafter som verkar på den mänskliga kroppen och effekterna som produceras av dessa krafter.

Det är en mångsidig tvärvetenskapligt område, med delar från zoologi, botanik, fysisk antropologi, ortopedi, bioteknik och beteendevetenskap. Den allmänna roll Biomekanik har är att förstå de mekaniska orsakssambanden som definierar våra rörelser.

Den enkla principen är att muskler blir trötta, men att skelett inte blir det, och det är orsaken till att vi bör utveckla en teknik som bygger på maximal användning av vår benstomme och den minsta möjliga användning av våra muskler. Denna princip kallar vi för koppo (som i koppojutsu).

Den mänskliga kroppen är en samling av hävstänger med skelettet som basen för dessa, där musklerna tillhandahåller den styrka och kontroll av skelettet som krävs för att uppnå en färdighet för strid och vardag.

Biomekanisk effektivitet

Maximal effektivitet av användningen av vår skelettstruktur och muskler erhålls när krafterna är så mycket som möjligt i linje med skelettbenen och rakt genom lederna. Detta minimerar den mängd av muskelkraft krävs vid arbete.

biomekanik1

Emellertid är det inte möjligt att alltid uppnå detta helt perfekt. Inte desto mindre är små vinklar mellan benen och kraftlinjen något som minimerar användningen av muskler minskar onödig användning av styrka.

Kontroll av rörelsen är beroende av att vi använder den minsta möjliga muskelkraft som krävs för att röra en kroppsdel.

biomekanik2

Om kraftlinjen inte går igenom leden måste vi använda muskler och styrka för att kontrollera leden.

Vid tillfällen då vi måste använda musklerna bör dessa endast användas till hälften sammandragna.

Till exempel; om vi använder överarmen och lyfter ett objekt så måste vi använda biceps-muskeln och den är starkast vid mitten av muskelsammandragningen medan den är som svagast när den är maximalt sammandragen.

Sammanfattning

Rörelsesekvenserna måste vara ekonomiska, systematiska och repeterbara. Detta kräver att rörelsen måste vara systematisk, då varje åtgärd (slag, grepp, spark osv) hållas under strikt kontroll för att säkerställa att den görs korrekt.

Det måste vara en smidig och flödande process, en planerad fysisk förflyttning till följd av en teknik som rörelsemål.

Spänning, både fysiskt och psykiskt, är vår största fiende – vi måste lära oss att slappna av under hela rörelse processen. Viktigast av allt är att inte använda muskler som inte behövs.

Övergång av vatten under Edo perioden

Etiketter

,

Under Edo-perioden fanns det flera sätt att ta sig över floder som saknade broar. Japan är ett land som genomkorsas av floder och strida strömmar som under översvämningar, på grund av regn etc, kunde vara svåra att ta sig över. Därför fanns det personer slog mynt av att hjälpa andra att ta sig över vatten och en del av den kunskapen är bevarad i gamla suijutsu skolor.

  1. Övergång per båt (fune 舟) var det vanligaste sättet.
  2. Guidad vadning. En guide kunde bära eller stödja en person vid övergång eller bära dennes resväska etc
  3. De kunde transporteras över på en bärstol ställd på en flotte som man kallade rendai 輦台. Detta sätt att ta sig över en flod kallades även för ”fotfärja” (kachi watashi 徒歩渡し)
  4. Man kunde ställa flera båtar eller flottar i rad som kunderna sedan kunde gå på för att ta sig över. Som en flytbrygga.
  5. Man kunde transporteras över en flod på hästrygg

 

Fune båt1

Fune

Kachi watashi.fotfärja1

Kachi watashi med rendai, övergång med häst och guidad övergång till fots

Ninja no Hachimon 忍者の八問 – de åtta portarna

Etiketter

, ,

Torii

Vid mitten av 90-talet ökade antalet utövande som klarade Bujinkans godan-test och då uppstod frågan ”hur går vi vidare, vad ska man träna på nu?”. Under 1995 års Taikai i Stratford UK svarade Hatsumi sensei enligt nedan.

Min lärare Takamatsu Toshitsugu beskrev ninjutsu för mig enligt följande;
– Ninjans Hachimon är den bästa formen av studier för en ninja. Jag har studerat detta i över 70 år och är därför övertygad om detta. Det sägs att ninja kände till alla former av stridskonster. Var och en av dem behövde de behärskas minst på en grundläggande nivå av en ninja i tiden och därför studerade  de Ninja no Hachimon:

  • Kiaijutsu 気合術
    [röstteknik och fokusering av inre energi]
  • Karate Koppo Taijutsu 唐手骨法體術
    [effektiva nyckelrörelser för närkamp]
  • Shinobi kenpo 忍剣法
    [stealth fighting med svärd]
  • Hisojutsu 秘槍術
    [det hemliga spjutet]
  • Shurikenjutsu 手裏剣術
    [hantering av småbladiga vapen]
  • Kajutsu 火術
    [tekniker med eld i alla dess former]
  • Yugei 遊芸
    [förställande prestationer]
  • Kyomon 教門
    [generell kunskap för tiden]

Enligt Hatsumi sensei skulle en ninja i tillblivelse började med att lära sig Hachimon, men detta ska senare omvandlas så att mer vikt placeras mer på Happo Hiken.


Mycket av ovan låter sig lätt tolkas som rent tekniska färdigheter med vapen men det är bara en chimär.

Shinobi aruki – att smyga som en ninja

Etiketter

,

av Masaaki Hatsumi

(ursprungligen en artikel i Ninja Magazine, december 1985)

Fotarbete är viktigt inom alla kamparter, inklusive ninjutsu, därför vill jag här ta upp det och bakgrunden till specifika tekniker.

Alla ogillar kyla, även ninja, så även under sommaren hade ninja på sig tabi för att hålla fötterna varma. Fötterna är viktiga för att kroppen ska bibehålla sin hälsa. Inom österländsk medicin kallas det för zukansokunetsu 頭寒足熱 – ”håll huvudet kallt och fötterna varma”. Detta är viktigt för att kunna ha god hälsa likväl som för att bota sjukdomar. Personligen har jag alltid tabi’s, oberoende hur varmt det än är.

För att öka förmåga och kraft masserade ninja sina fötter genom att greppa om de tre innersta tårna och rotera dem. Även kunoichi övade detta för att försäkra sig om god hälsa. Det är särskilt nyttigt för levern, bukspottkörteln och hela tarmsystemet. En del av metoden består av att massera fotsulorna för att upprätthålla blodtrycket och balansera nervsystemet.

Ninja tränar också fötterna genom att gå på bönor spridda på golvet. Detta hjälper till att massera tryckpunkterna och stärka fotsulorna. Mer avancerad ninja lär sig att gå på tetsubishi utan att skada sig. Detta uppnås inte för att fötterna är hårda, utan för att ninja har lärt sig att gå med perfekt balans och lätthet, och kan fördela sin vikt så att han knappt berör de vassa spetsarna.

Gång är utmärkt träning som man kan göra överallt och när som helst. När jag går med mina tre hundar varje dag, går jag snabbt i tre timmar och tar då korta, snabba steg. Det är en bra träning, för på gatan stöter vi ibland på en katt eller något annat som hetsar upp hundarna. Men eftersom jag alltid går korrekt är jag också alltid i balans och dras aldrig med för fort eller snubblar på kopplet.

För två år sedan [1983] höll jag ett seminarium i Dayton, Ohio. Många amerikanska elever jag träffade där tycktes gå mer som ”Frankensteins monster” än som bugeisha. De fann det extremt svårt att träna de korta, snabba stegen. Många av dem gick för snabbt, så jag förklarade för dem att i Japan anses foten vara det ”andra hjärtat” och att ha ett starkt hjärta betyder att man har ett starkt sinne. Så att gå på korrekt sätt utvecklar även sinnet. Att gå är viktigt här i livet. Även klassiska japanska Noh skådespel betonar detta.

När man behärska den här tekniken går att, när man ”går som en ninja”, känns det som om fötterna aldrig vidrör jorden. Det är som om ninjan går i luften. Faktum är att en av mina elever, efter att ha observerat en lektion, sade: ”Sensei, dina fötter vid rör ju inte marken. Du verkar flyta i luften”. En annan elev, en yrkessoldat vars land var i krig, berättade för mig att träning av benen (i hans land) var väsentligt, att även i Japan tog han alltid trapporna, han tog aldrig hissen. När jag hörde det visste jag att han var en bra krigare.

Gång är den mest grundläggande kroppsrörelsen inom budo. Så när du lär dig budo, måste du vara medveten om hur du går hela tiden. Träna alltid med aspekten av korrekt taijutsu när du går. Det täpper igen öppningarna och minskar chansen att någon lyckas med att överfalla dig. Jag känner en professionell skytt som alltid har handskar på sig. Det är den här typen av tänkande som är viktigt för alla kamparter: Man bör alltid träna, och alltid ta hand om sig själv. Träning är något man gör ständigt och dagligen, precis som att gå är en vardaglig aktivitet.

Att gå sidlänges (yoko aruki 横歩き) är en ninja teknik som består av att man sänker sin tyngdpunkt och korsar benen vid gång. Man rör även armarna som i en dans för att hålla balansen. När man går med vapen måste man anpassa sig till omgivningarna och sin relation till den. Det är viktigt att öva yoko aruki i olika slags omgivningar. Med svärd, särskilt på natten, kan man dra ut den ur baljan och använda den som känselspröt för att känna vad som finns framför en.

noguchi.shizumi aruki

Shizumi aruki (沈み歩き) är att gå i låg position och är särskilt användbar i trånga utrymmen. På en smal gång t ex är en låg position bättre eftersom det gör dig mindre synlig för en eventuell angripare. En annan låg sidlänges gångmetod är uzura gakure [vaktelns gömsle – vakteln springer hellre iväg och gömmer sig än flyger iväg när den blir skrämd]. Mokuton handlar då om att gömma sig i träd, soton om att gömma sig i gräs och sekiton att gömma sig bland stenar och klippor.

Alla dessa metoder bygger på att man bemästrar grundläggande den gångarten. Vare sig en ninja går ensam eller i grupp, kan de förflytta sig utan upptäckt om alla går korrekt. En uppenbar fördel med att gå i grupp, om ni t ex är tre stycken ninja, är att ni har sex ögon, sex öron och tre näsor för att observera omgivningarna. Var och en av dessa är riktad i olika riktningar så att ett stort område kan övervakas.

Shotenjutsu1

Shyoten no jutsu (昇天の術 – uppstigandets metod) är ett sätt för ninja att öva gång uppför plank i olika vinklar, då lutningen kan ökas upp till så mycket som 80–85° för att bemästra konsten att klättra och förflytta sig bland träden i skogen. Träningen kan så småningom omfatta att springa uppför trädstammar med 90° lutning. Efter att ha nått toppen övar ninja på att landa och rulla upp i ursprungsposition. Ofta när man har svärd kan både svärdet och baljan användas för att hålla balansen.

Yoko aruki kan också användas för att upp i träden förflytta sig från en gren till en annan. I Koto ryu (som inkluderar yoko aruki och andra förflyttningsmetoder) kan en ninja enkelt förflytta sig baklänges med blicken framåt genom att ta korsande steg.  Detta är särskilt användbart när man ska undvika en motståndares attack och positionerar sig själv för en motattack.

Jiyu kata.free running

Ninja no kobashiri (忍者の小走り) innebär att man springer med små steg, med kroppen lutandes framåt. På natten, i skog och bland berg kan du se himlen mellan träden. Detta är din väg. Du måste också vara försiktig när du är nära vattnet eller något som kan ge en reflektion, så att du inte upptäckas. Månsken kan vara både en fiende och en vän.

Japansk budo är inte bara offensivt orienterad, utan är även mycket defensiv. Japaner är i grunden jordbrukande människor och vår budo har utvecklats utifrån den bakgrunden. Jag hoppas att dessa beskrivningar av grundläggande fotarbete och ninjans kroppsrörelser och tekniker har varit till hjälp för dig. Man börjar att bygga nedifrån och upp. Det är viktigt att ha bra fötter på marken.

 

 

Kukishin Ryu Bojutsu – bakgrund

Etiketter

,

Ursprunget till Kukishin Ryū Bōjutsu 九鬼流棒術 såsom vi utövar den kan hittas bland de stridskonster som utövades under Tang dynastin i Kina. En del av dessa färdigheter och metoder kom till Japan med Otomo Furumaro. Någon gång under Choho perioden (999-1004) blev metoden reformerad av Nawa Shinzaburo Motonaga och han blev Ryuso (grundare) för Chōsui Ryū 澄水流. Denna ryu-ha bytte namn, när den 3:e Soke Ōkuni Kihei Kitosumi ärvde överhögheten, till Kishin Chōsui Ryū 馗神澄水流.

På Kurama berget fanns en Shingon-präst med namnet Yakushimaru Kurando Takamasa, som hade studerat både Kishin Chosui ryu och Shinden Fujiwara Musō Ryū 神傳藤原無双流. Under sommaren 1336 deltog Yakushimaru på kejsaren Godaigos sida vid ett slag på Ikoma berget och när han under striden bröt bladet på sin naginata var han tvungen att strida vidare med bara skaftet.  Det var en livsavgörande erfarenhet och han utvecklade tekniker med långstav – bō 棒 – och införlivade dessa i sin Kishin Chosui ryu. Senare grundade han Chosui Kukishin ryu som kort därefter döptes om till Kukishinden Tenshin Hyoho och som idag är känd som Kukamishin ryu.

År 1349 grundade Izumo no Kanja Yoshiteru Kukishin ryu Happo Bikenjutsu efter att ha studerat  Chosui Kishin ryu. Bojutsu teknikerna blev nedtecknade i en bokrulle som benämndes Kangi no maki.

Den 27:e Soke för Kukishin ryu Happo Biken – Takamatsu Toshitsugu strukturerade om dessa kata till det som vi känner till idag som bojutsu, och lämnade överhögheten vidare till Hatsumi Masaaki, som därmed är den 28:e Soke för denna tradition. Takamatsu sensei tog det vi kallar för Keiko Sabaki gata från Kukishin ryu och Shoden-, Chuden- och Okuden gata från Kishin ryu. De tre sista kan även hittas bland dokument som definierar Amatsu Tatara Kukishin ryu bojutsu, och det första finns inkluderat i både Takagi ryu bojutsu och Kukamishin ryu bojutsu.

Kukishin ryu bojutsu har flera olika typer av stridsstavar. De två vanligaste är maru-bo (rundstav) och hakkaku-bo (oktagonal stav). Dessa två kunde också ha förstärkningar av metall runt ändarna. De två andra är donryu-bo 呑竜棒 (draksväljaren) och nyoi-bo 如意棒 (kräkla, mer ordagrant ”en god idé”). De två sista stavarna kräver en ytterst god taijutsu för hantering.

Numera har man standardiserat stavens längd till 6 shaku (6 fot, d.v.s. 182 cm), men förr i tiden skulle en stridsstav vara 1 fot (33 cm) längre än vad man själv var, men kunde även vara längre. Tjockleken på staven brukar vara 1 sun (3 cm), men även det kunde variera.

Nyuibo  如意棒

Hatsumi med nyoibo

Tillverkad av trä och 2 m lång, inlindad i läder och täckt med metall dubbar. Användes på slagfält för att slå ned krigare i rustning och hålla de på avstånd. Ett slag kunde krossa en man.  Kunde även användas som sköld mot pilar, svärdshugg och andra vapen. Ett långt rep kunde fästas i smala ändan för att vara behjälplig för tekniker, som t ex kast.

Bo no kagi 棒の鉤

kama.bo

Stav med krok i ena ändan som kunde användas till att kroka i kläder eller rustning på avstånd. Kroken kunde även användas som spets för slag och svep från sidan.

Kuki Gyoja bo  九鬼行者棒 – nio demoners pilgrims stav

Donryu bojutsu.1

Detta är ett vapen som även kallades Donryu bo 呑龍棒 – draksväljaren. Fyra metall spetsar är fästade vid ena ändan och infästningen är förstärkt med metall band som i sig har dubbar. Insidan är ihåligt och döljer en fyra fot lång kedja med vikt och som kan snärtas ut vid behov. Den andra ändan av staven är förstärkt med nio dubbade metall spikar och en metall spets.

Tetsubo 鉄棒 – järnstav

tetsubo

Samma som Kanabo 金棒 – metallstav. Kunde väga upp emot 5-6 kg.

Shakubo 錫棒  – vandringsstav

Hatsumi.shakujo

Denna stav hade en stor ring med nio mindre ringar fastsatta i den. Toppen av ringen hade en spets, likt en spik. Ringarna och spetsen av tillverkade i metall. Spiken kunde användas för stötar och slag mot fienden, likt en kort spjut.

Termer i Koto ryu 虎倒流

Etiketter

, ,

Det som är dokumenterat om innehållet i Koto ryu består av tre densho (häften) och fyra makimono (bokrullar). Innehållet är inte offentliggjort för allmänheten, men vi vet att den innehåller kunskapsöverföring om stora svärd som bars på ryggen (nodachi 野太刀), om spjut (yari 槍), om hillebarder (naginata 薙刀), kedjevapen (kusarifundo 鎖分銅), om hur man drar och bemöter med svärd (iai 居合), om metallplattor som kastvapen och för närstrid (teppan 鉄盤), om eda koppo (枝骨法) och många andra ting.

Namnet på Koto ryu kom inte till användning förrän mitten av 1500-talet, även om traditionens rötter sträcker sig flera hundra år längre bakåt i tiden. Ett vanligt sätt att namnge skolan på den tiden var att ta dess innersta essens eller dess mest avancerade idé som namn. T ex har Takenouchi ryu, en välkänd stridskonsttradition i Japan och vars namn kan översättas till ”insidan av bambu”, fått sitt namn av det faktum att bambu är smidigt just på grund av den är ihålig. Nen ryu – idéns/avsiktens tradition – har fått sitt namn eftersom den går ut på att kontrollera och genomskåda fiendens avsikter och därmed undvika dennes attacker. Koto ryu brukar översättas till ”tigerdräparens tradition” där tiger var ett kodord för lömska fiender, men eftersom denna skola ingick i ninja krigarnas tradition hade den även en dold tolkning som endast förklarades för de invigda. Genom att byta ut tecknen i namnet till ”ko to ryu 虎と竜” kan man översätta det till ”tiger och drake” som har samma symbolvärde som ”yin och yang”, dvs att med mjukhet besegrar man det hårda och vice versa.

koto-2

Koto ryu är huvudsakligen känd idag för sin koppojutsu (tekniker baserade på ”ben/skelett lära) men i dess densho omnämns även kosshijutsu (tekniker med fingerben) och dakentaijutsu (slag mot kroppens veka punkter). Andra gamla namn som användes innan koppojutsu var ”goho 強法” – hård lära, men även ”tode唐手” har förekommit (tecken för tode kan även uttalas som karate och betyder ungefär ”Tang kinesisk hand” (Tang är en dynasti i Kina som varade mellan 618–907). Grundkonceptet för denna tradition var att använda skelettet för att leverera kraft vid slag och sparkar, och kunskap om vilka delar av fiendens skelett man skulle attackera. Eftersom en del av målen var svåråtkomliga, ingick en metod för hur man dynamiskt omformar näven beroende vart man slog.

Teknikerna och metoderna var inget som uppfanns omgående. Den första generationen kanske kunde använda sig av ett koncept som hade hjälpt dem att överleva i strid och den andra generationen tog över den kunskapen, utvecklade den sedan och lämnade över den till den tredje generationen osv. De metoder som inte fungerade dog ut med dess uppfinnare. Hatsumi sensei är idag den 18:de generationens överhuvud (Soke) för Koto ryu. Utvecklingen av dessa gamla skolor går inte att jämföra med moderna metoder som ofta är pappersprodukter av en enda person, med simpla tekniker nedtecknade i ett graderingskompendium. De gamla traditionerna är inte rigida och det är Hatsumi senseis ansvar att utveckla Koto ryu för överlämning till kommande generationer.

Namngivningen av tekniker och metoder, dvs det vi kallar för ”kata” följer samma principer som benämningen av traditionen. Hela det japanska samhället och dess kultur är genomsyrat av kata, som översätts till form eller mönster. Shi-kata är ett viktigt begrepp i japanskan, det betyder ”hur man gör saker och ting”, med fokus på form och genomförande. Man pratar om yomi-kata (att läsa), tabe-kata (att äta), kaki-kata (att skriva), iki-kata (att tänka) och dussintals andra kata som influerar beteende i Japan. Så kata är väldigt vanligt i Japan och finns därför inkluderat som parövningar i alla gamla japanska stridskonster (kobujutsu), till skillnad mot många moderna arter där man utför en kata ensam. Kata användes för att man saknade något annat sätt att beskriva den kunskap man ville överföra till nästa generation. För det handlar inte om rigida och mekaniska rörelser. Det handlar om en inre förståelse för hur nyckelrörelser uppstår, appliceras och kopplas ihop med nästa nyckelrörelse. Så keri kata (att sparka), tsuki kata (att ramma) och uke kata (att bemöta) är inte simpla tekniker för spark, slag eller blockering. Det finns ett djup i detta som inte kan förklaras i text.

Dokkodo 獨行道

Etiketter

,

Dokkodo.original

År 1645 förberedde sig Musashi Miyamoto för sin död genom att ge bort alla sina ägodelar, inklusive sina kunskaper. En vecka innan han dog gav han bort texten med namnet Dokkodo, –  ”Att gå ensam på vägen” – till eleven Terao Magonojo. Den bestod av följande 21 punkter:

  1. Acceptera allt precis som det är.
  2. Sök inte nöjen för dess egen skull.
  3. Hänge dig inte under några omständigheter för en enskild känsla.
  4. Tänk lättsamt om dig själv och djupt om världen.
  5. Frigör dig från begär under hela ditt liv.
  6. Agera alltid så att du inte behöver ångra dina gärningar.
  7. Var aldrig avundsjuk.
  8. Låt dig inte uppfyllas av sorg på grund av döden.
  9. Ilska och gnäll är olämpligt beteende.
  10. Låt dig inte styras av känslan av lust eller förälskelse.
  11. Ha inga preferenser.
  12. Var likgiltig med var du övernattar.
  13. Låt dig inte förföras av god mat.
  14. Håll inte fast vid ägodelar som du inte längre behöver.
  15. Undvik vidskepelser.
  16. Samla inte på vapen eller öva med vapen utöver vad som är användbart.
  17. Var inte rädd för att vägen leder döden.
  18. Samla inte på ting eller egendomar för din ålderdom.
  19. Respektera Buddha och gudarna men räkna inte med deras hjälp.
  20. Du kan överge din kropp, men inte ditt namn.
  21. Avvik aldrig från stridens väg.