Hoko 歩行 – att gå

Etiketter

,

Genom sin förmåga att stå upprätt intar människan en position mellan himmel och jord. När vi tar det första steget, är vi inte längre bundna vid en och samma plats. Världen öppnar sig framför oss: ett fält att upptäcka och ett fält att förändra. Världen blir en sfär vars centrum finns överallt och periferin ingenstans. Vart vi än tar vägen upplever vi världen som en sfär, vars centrum är vi själva.
Från och med våra första vacklande steg som barn, krävs det flera år av mognad för att vi skall uppnå optimal förmåga att gå. Vårt sätt att gå speglar den mänskliga kroppens universella lagar i lika hög grad som de karaktäristiska personlighetsdragen, som gör att man känner igen en person på gången bland hundra andra.

Koshi 腰 – Höfterna
Höfterna är det gyro som styr resten av kroppens rörelsekedjor och som måste passera igenom här. Vi kan känna hur den lodräta kroppsaxeln befriar benen och höfterna, och tillåter kroppens hållningsreflexer att hålla oss upprätta. På liknande sätt ger bröstkorgens och halsen balans frihet åt axlarna. Man skall inte försöka utföra gångrörelsen utan låta den ske av sig själv med hjälp av spänningsbalans, gravitation och av en anpassning till underlaget (som en rekyl).
Skulderbladen kommer utan ansträngning i en elliptisk rörelse. När rörelsen hittat en rytmisk regelbundenhet anpassar de sig själv som en motvikt till benens rörelse.

Ashi 脚 – benen
I och med att vi har funnit vår lodlinje genom kroppen, sker det en avspänning i höfterna. Det ben som är fritt och rör sig från den bakre positionen framåt utför en mycket ekonomisk pendelrörelse. I själva verket får vi en helhetsförnimmelse av att de båda benen svänger fram och tillbaka under oss som två pendlar.
Benen bidrar inte med någon särskild egen ansträngning vare sig för att nå ner till marken framför kroppen eller för att trycka den ifrån sig bakom kroppen. De följer den lodräta axeln som glider fram i rummet och den pendlar snarare under än framför eller bakom den.

Observera att knäna inte vid något ögonblick är översträckta. Till och med i sträckningsfaserna behåller de en lätt fjädring, som ger dem deras säkerhet.
En konsekvens av denna frigörelse är intrycket att de båda benen bildar ett integrerat system när man går. Gåendet följer inte längre en rytm i två faser: höger-vänster, höger-vänster. Det lokomotoriska systemet (förflyttning genom rörelse) tycks förena de båda benen till ett enda hjul som snurrar fram under oss. Våra ben rullar åt oss.

Ashi 足 – Fötterna
Om man kan säga att de båda benen är en integrerad koordination som fungerar som ett enda hjul under oss, så kan fötterna liknas vid däcket som omger hjulet. Fötternas komplexa leder med sina skyddande trampdynor av muskler och senor leder till den jämförelsen. Trampdynorna dämpar och tar upp den stöt som fötterna utsätts för när vi går.
Foten tar först i marken med hälen. Genom en reflexmekanism plattas foten ut mot marken, rullar mot det som hjulet på en vagn och lämnar marken med stortåspetsen. Det hela fungerar som ett system av hävstångsarmar som successivt viks upp samtidigt som man går.

Foten är inte ett kraftorgan utan ett känselorgan. När man går är benets viktigaste muskulära motorer belägna på höfternas nivå. Med hjälp av låren och underbenen överför de sina impulser ända till fötterna som modifierar kontakten med marken.
Om kroppsaxeln är lodrät och om benens hjul rullar reflexmässigt blir gången ljudlös. Det är också ett säkert sätt att få en bekräftelse på om man hittat den optimala koordinationen. Man hör inget ljud och känner inga stötar i hälen när foten når marken.

Hatsumi.går med hund

Genom att gå övar vi vår taijutsu. Genom att gå och lyssna av inåt blir även mer medvetna av de mekanismer som är nödvändiga för budo. WHO rekommenderar en daglig dos på 10 00 steg om dagen. Det är något att sträva efter, eftersom det går att jämföra med Hatsumi senseis rekommendation om 1-2 timmars promenad varje dag. Det är ett förslag som han själv följer än idag vid 85 års ålder.

Annonser

TOTEKIJUTSU

Etiketter

, ,

Hatsumi.shuriken.2

Togakure ryu ninja kallade kast med allehanda vapen för Totekijutsu 投擲術 – ”kast metoder” –  men kallades även förr för Ryusen no jutsu 瀏潜の術 – ”dolda strömlinje metoder”. Dessa kastmetoder fanns omnämnda i Ryusen no maki, som är en skrift som innehöll hemliga läror om shuriken, ninjutsu, kusarigama mm.  Det man kastar är småbladiga vapen som kallas vanligen för shuriken 手裏剣 (”klinga man håller i handen”)men andra namn förekommer också.

När man kommer till insikt om totekijutsu, kan man använda allt i sin omgivning.

I vår Totekijutsu inkluderas

  • Tsubute/Kurume
  • Shurikenjutsu/Senban nage
  • Bo-shurikenjutsu/Uchibari
  • Uchine
  • Metsubushi

Inkluderat här är även Shokenjutsu, då man använder shuriken som förstärkningsvapen för slag, grepp och kast.

Tsubute är alla former av kastobjekt som man kan plocka upp från naturen, medan man med kurume brukar referera till valnötter som är fyllda med bly.

Shurikenjutsu är den urgamla japanska konsten att dolt kasta småbladiga kastvapen, och går tillbaka mer än ett halvt årtusende, och utövades av Japans samurajer och shinobi. Under Edo-perioden (1603-1868), förbjöd Tokugawa shogunatet bruket av shurikenjutsu av någon annan än shogun och hans familj. Men trots detta dekret, var Edo eran faktiskt storhetstid för shurikenjutsu, med många skolor (ryu) som la det till sina hiden (hemliga) läror. Dessa läror har bara delgivits de högsta initierade och fördes strikt vidare endast muntligen (kuden). Togakure ryu har en speciell form av shuriken som kallas för ”senban” – vass metall

Bo-shurikenjutsu är kast av kastspikar, som även kallades för uchibari. Hemligheten bakom framgångar med kast av detta vapen är beskrivet med tre former av kuden (muntlig kunskapsöverföring, dvs en form av hemlighet)

  • Jinchu no kurai
  • Tenmon no kurai
  • Chimon no kurai

 

I gamla bokrullar vi kan hitta referenser till dessa läror och i vissa fall, skisser av shuriken som användes. Men, de var absoluta hemligheter och vidarebefordras endast muntligen från mästare till elev, att upprätthålla högsta möjliga nivå av sekretess. Av denna anledning har de flesta av dessa klassiker försvunnit. Faktum är att av de cirka 50 stilar som en gång fanns, bara ett fåtal kvar helt intakta idag, förda över generationer via en obruten linje.

I vår dojo tränar vi enligt Togakure ryu, Koto ryu och Kukishin ryu traditionerna. Dessutom tränar vi en muntligt överförd tradition som kallas för ”hishi-gane” – kast av mynt med en speciell teknik.

Kukishin ryu kenjutsu – bakgrund

Etiketter

,

På 600-talet fanns en shinto präst med namnet Kuninazu no Mahito vid Kashima Jingu (som finns där än idag), och som fick insikt från helgedomens skyddsande Takemikazuchi no Mikoto om hur han skulle kunna omvandla svärdstekniker från en religiös ceremoni (harai tachi) för andlig rening till stridstekniker för krigare.

hatsumi.svärd.fält

Dessa svärdstekniker kom att kallas för Kashima no Tachi och lärdes ut till sju andra shinto präster. Dessa sju utvecklade sedan i sin tur var och en sin egna skola och dessa kom att kallas under ett gemensamt namn för Kanto Shichi ryu 関東七流, ”Kanto regionens sju skolor”.

På 1100-talet utbildades åtta buddist munkar på Kurama berget i en av dessa skolor av en shugenja som kallades Hogen Kiichi 法眼鬼一. Var och en av dessa åtta munkar skapade var sin svärdsskola och dessa kom att gemensamt kallas för Kyo Hachi ryu 京八流, ”Huvudstadens åtta skolor”.

Svärdsteknikerna inom Kukishin ryu härstammar från denne Hogen via en eller alla de åtta skolorna, det vet vi inte idag. Dessa tekniker kallas för Biken no Ho 秘剣之法 som betyder ”hemliga principer för svärd”.

Inom Kukishin ryu används Handachi 半太刀, en form av katana, som är 3 sun (~9 cm) längre än en standard katana av idag. Dessutom används kodachi och jutte. Enligt Takamatsu sensei kallas detta på en avancerad nivå också för Juppo Sessho no jutsu 十 法 折 衝 之 術.

Om toate no jutsu

Etiketter

, , , ,

Ur Takamatsu senseis självbiografi

Toate no jutsu är en metod för att besegra en fiende över avstånd. Det finns hemliga dokument och böcker som förklarar detta, men de är mycket svåra att begripa. Det finns tre ”kiai” som kan användas för detta;

– ”A” – som bryter motståndarens avsikt
– ”KA” – som bryter motståndarens teknik
– ”EI” – som bryter kroppsrörelse

Hursomhelst, det viktigaste är att ha essensen av det sanna hjärtat [seishin] i sig. Inom stridskonst finns det ingen anledning att fokusera enbart på seger eller förlust vid strid. Men att inte fullt ge sig hän i striden är inte heller sann stridskonst – det är endast simpelt våldsbruk och en sådan utövare har inte seishin och är bara brutal.

Takamatsu.itteki jime

Nuförtiden finns det en sport som judo, som koncentrerar sig på nöjet att kämpa och bygga upp kroppen. De vill endast vinna och på grund av det böjer höfterna när de kämpar, istället för att ha en upprätt hållning i jämvikt.
När jag betraktar denna sport och eftersom den har sitt ursprung inom stridskonsten, känner jag skam och den ger mig rysningar.

En äkta krigare segrar genom att använda naturliga rörelser av högsta inre kvalité (taijutsu 體術) och om man rör sig och förflyttar sig enligt detta autentiska koncept kommer man att alltid segra helt säkert.

Att bemästra överlevnadsinstinkten

Etiketter

, , , ,

ninja-mumin

Ninja Mumin

Det är ingen konst att vara modig
om man inte är rädd
Tove Jansson

När vi upplever hot reagerar vi med rädsla. Rädsla är en grundkänsla, en av de mest centrala och kraftfulla av alla känslor. Vi människor besitter sex stycken grundkänslor:

  • kärlek,
  • sorg,
  • ilska,
  • glädje,
  • sexualitet
  • rädsla

Alla friska människor kan känna rädsla, de som inte gör det saknar förutsättningar för överlevnad. Ett upplevt hot äventyrar vår överlevnad och existens. Rädsla är ett sätt för kroppen att förutse och undvika fara i form av smärta, våld och död. Det är känslan av rädsla som försätter kroppen i alarmberedskap.

Rädsla är en instinktiv känsloreaktion. Denna reaktion styrs av det primitiva alarmsystemet, som fungerar utan medveten och rationell kontroll. Det primitiva alarmsystemet utvecklades för att se till att människan överlever i en värld fylld av faror. Det har sitt säte i det limbiska systemet, som består av utvecklingsmässigt sett av människans äldsta delar – vår ”reptilhjärna”.
Det limbiska systemet gör att vi genom lukter, syn, hörsel och andra sinnesintryck kan påminnas om känslomässiga minnen, både behagliga som obehagliga. Speciellt luktsinnet har extra stark påverkan på känslominnena. Dessa känslominnen kan vara fysiskt oerhört starka och verkliga.
Exempelvis kan människor som lider av posttraumatiskt stressyndrom (vilket är starka ångestsymptom orsakade av djupa trauman som ligger långt utanför våra vardagliga upplevelser, t.ex. krigshandlingar, tortyr, våld, våldtäkter eller sexuella övergrepp) vid olika sinnesintryck i detalj återuppleva traumat. Krigsveteraner ifrån Vietnam har bevittnat hur de utsatts för fyrverkerismällar kombinerat med svavellukt och då:”känt lukten och fuktigheten av djungel, upplevt hur kroppen skakat av skräck och hur adrenalinet rusat igenom kroppen redo att fly eller döda”.
Allting utspelas åratal efter det att händelsen i verkligheten ägt rum.

All information som strömmar ifrån våra sinnen passerar genom vårt primitiva alarmsystem. Detta primitiva alarmsystem övervakar och reagerar kontinuerligt på allt vi upplever. Systemet står även i nära förbindelse med hjärnbarken och främre pannloben som utgör den moderna högt utvecklade delen av hjärnan.

Reptilhjärna, treenig

Hjärnans tre nivåer

Upplevelsen av rädsla kan beskrivas som ett obehagligt varsel, att något hemskt kommer att drabba oss, eller att en fara eller katastrof är överhängande. Vi kan känna oss maktlösa samtidigt som en rad automatiska fysiologiska förändringar äger rum.
Våra sinnen stärks och vår uppmärksamhet fokuseras på händelser i vår omgivning. Ibland kan det kännas som om hela situationen är overklig. En upplevelse är att betrakta allting utifrån. Våra muskler spänns – speciellt i benen – och pulsen stiger för att tillgodose musklerna med blod. Hjärtat dunkar i bröstkorgen och ansiktet bleknar eftersom blodet omdirigeras till mer behövande delar av kroppen. Munnen blir torr och öppnar sig för att snabbt kunna ljuda. Vårt matsmältningssystem drar ihop sig i förberedelse på flykt vilket skapar starka kväljande känslor i magen eller till och med tömning av tarm och blåsa. Det blir även svårt att röra sig vilket troligtvis tjänar flera syften.
Vi tvingas koncentrera oss på möjliga sätt att undkomma. Vår varseblivning skärps vilket orsakas av en ögonblicklig ström av signalämnen till hjärnan. Ögonen spärras upp och pupillerna vidgas för att ta in mesta möjliga information.
Vi ser detaljer i vår omgivning som vi med skärpa kan minnas i flera år, eller till och med resten av livet. Luftstrupen känns sammansnörd och det blir svårt att andas. Kallsvetten bryter fram vilket beror på att vi svettas med sammandragna blodkärl i huden, istället för med utvidgade kärl som vid normal svettning. Vi känner darrningar och skakningar i kroppen.
De fysiologiska symptomen är en följd av det autonoma nervsystemets aktivering.
Handlingarna är inriktade på att bryta sig loss från platsen för faran. En andra strategi är att gå till attack mot det hotfulla objektet. Vi kan också känna total handlingsförlamning, en strategi som syftar till att i angriparens ögon verka vara död och därmed ointressant.

Rädslan är den instinkt som vi förlitar oss på i en akut nödsituation. Det är den känslan som vi måste lära oss att bemästra med vår ninjutsu. Det är den känslan vi måste kunna lystra till vid sakki testet och vid all den träning som följer efter det!

Sensu dori – bakgrund

Etiketter

, , ,

1-tessen-1

Tessen

Tekniker med korta batonger (tanbo) och solfjädrar av metall (tessen) kallas i Kukishin ryu dakentaijutsu densho för  Sensu Dori (kontroll med solfjäder), och omfattar våra tekniker med korta pinnar som t ex tessen, tanbo, naeshi, jutte, hachiwari och många andra handhållna korta förstärkningsvapen.

Tanken med dessa vapen är att slå hårt med de mot kroppens svaga punkter (kyusho) för att mjuka upp motståndaren innan man låser upp denne. Eftersom motståndaren oftast var beväpnad med svärd, var det flesta teknikerna designade för sådana situationer där man skulle förhindra denne att dra sitt svärd. Man slog plötsligt till mot tsuka-te (handen som drar svärdet), armbågen eller nacken med ett paralyserande slag.

När man slår mot kyusho kan man använda tessens båda ända och mitten delen. Vissa tessen kunde till och med ha vässade ändar för att penetrera djupare. Man kan hålla vapnen i jun mochi eller gyaku mochi, dvs slå med den delen som är närmast tummen (jun) eller den som är närmast lillfingret, sk omvänt grepp (gyaku).

Man kan använda dessa vapen för både uchi waza (slag tekniker), kansetsu waza (ledlåsningar) eller shime waza (åtstramningar), men kunde också användas som metsubushi (synförgörare) med en speciell kastteknik.

Ashirau 足らう

Etiketter

,

Det finns fem grundsmaker; sött, surt, salt, bittert och umami. Vad är umami kan man ju undra? Det är den smak som finns i tillagat kött och svampar. Det finns inget ord för umami på svenska, så därför används den japanska termen för detta.

Vår taijutsu lider av samma problem, d.v.s. av fattigdomen på korrekta svenska termer som beskriver de begrepp som vi använder oss av.

Kruxet för oss är också att vissa av våra termer är gemensamma för andra japanska kamparter och –sporter, men där begreppsinnehållet är annorlunda. Jag har skrivit om kihon tidigare, men samma gäller för annat som t ex kamae, ken, gyaku etc. Hatsumi sensei är dessutom expert på att använda det japanska språkets begreppsrikedom, vilket är förvirrande för oss utlänningar, men som även är förvirrande för japaner. Han skriver t ex om ganseki nage 岩石投 när han vänder sig till nybörjare och om ganseki nage 巌石投 när pratar med mer erfarna utövare. Innehållet i dessa två tekniker är helt olika, men till yta och form kan man inte skilja åt dem.

ashirau

Ashirau är ett annat exempel. Normal skrivs ashirau あしらう med enbart hiragana tecken, men Hatsumi sensei har bytt ut tecken för ashi, så att hans term ashirau足らう får även med kanji tecknet för fot足. I boken ”Japan’s cultural code words” definieras ashirau あしらう som ”the diplomatic brush-off”, d.v.s. en form av artigt avfärdande. Den refererar även till ordet ”ashi arau” – att tvätta fötterna – omfattar då den upplevelsen man har när någon annan tvättar ens fötter, d.v.s. det är svårt att vara aggressiv mot en sådan person.

Allt detta ingår även i Hatsumi senseis begrepp ashirau足らう, men med tillägget att man ”foterar” motståndaren, i motsats till att man ”hanterar” denne. Alla rörelser som syftar till att ”ta hand om” motståndaren, skall tolkas till att vi ”tar fot om” motståndaren, och att man gör det på ett låg-affektivt sätt.

I en serie av video filmer kallade Hatsumi sensei vår taijutsu för ”the art of distance” och då frågar man sig hur lång är den distansen? Svaret från Hatsumi sensei är då ”zero”, eftersom när vi ”tar fot om motståndaren” är vi djupt inne på motståndarens territorium och agerar så nära denne att han/hon inte kan försvara sig överhuvudtaget alls. Vi mäter inte distans med längdenheter, utan enbart i tidsenheter.

Slutkontentan för detta resonemang är att ashirau, tillsammans andra nyckelrörelser, bildar den absoluta grunden för taijutsu. Det går inte att lära sig budo taijutsu/ninpo taijutsu/ninjutsu om man inte har fysisk insikt om vad dessa begrepp innebär i vardag och strid.

Kukishin ryu Dakentaijutsu

Etiketter

dakentaijutsu1

Dakentaijutsu är ett av många namn som används för närkamp med och utan rustning (yoroi) i japan. Den består av olika metoder för ledlås och kasttekniker, är framför allt känd för sina slag och spark metoder. Till detta avsnitt inkluderas även våra tekniker med Tessen (korta förstärkningsvapen/defence stick) och med Haya nawa (snara).

Ursprunget till Kukishin ryu Dakentaijutsu finns i Urabe Sukumi Kanaesada 占部宿禰兼, den 11e Soke för Kishin Chosui ryu 馗神澄水流. Han lärde sig även under Jowa perioden (1345 – 1349) kinesisk boxning av en man med namnet Sonjin-shi Yoshide. Denna boxningsmetod – Tode – 蓎手 (som även går att uttalas som karate) införlivades av honom i Kishin Chosui ryu och kallades för Dakentaijutsu. Denna metod lärdes sen ut till Izumo no Kanja Yoshiteru 出雲冠者義照.
År 1349 grundades Kukishin ryu Happo Biken av Izumo och denne döpte då om närkampsmetoden till Kukishin ryu Dakentaijutsu.

Termen ”daken” består av två tecken; ”Da 打” som betyder slå och ”Ken 拳” som betyder näve, dvs ”att slå med näven”. Enligt Hatsumi sensei betyder detta också ”de punkter man slår på med näven”, dvs synonymt med termen kyusho – kroppens svaga punkter. Det finns enligt Kukishin traditionen 42 sådana punkter på kroppen som var och en kan manipuleras på fem olika sätt med de 9 olika kroppsvapen som ingår i systemet.

Intervju med Hatsumi sensei från 1964

Etiketter

,

Utdrag ur en intervju ur Budo Nippon årgång 1964 mellan författaren Morikawa Tetsuro och Masaaki Hatsumi.

Hatsumi.handträning

Morikawa: Slutligen, jag skulle vilja ställa en fråga om Koppo… jag tror att ursprunget till Koppo skiljer sig från Karatens..?

Hatsumi: Ja, de är helt olika. Koppo härrör sig från Kosshijutsu. Man härdar sin fingrar mot klippa i flera år och de blir slutligen till klor likt de på vilda djur.

Morikawa: Jag skrev en novell en gång om Koppo. Hjälten var Sasaki Goroemon, vassal i tjänst hos Kii no Yorinobu. Han placerade en sten mellan sina knän och slog sönder den med sitt lillfinger. Han var en fantastisk figur; man sa att han kunde slå sönder en persons ben bara genom att beröra dem. Jag beskrev en duell mellan honom och en utövare av Tamiya ryu Iai Battojutsu. Inga av författarna till kenjutsu böcker kände till något om Koppo. Inte ens en första klassens budoka kände till Koppo. Jag drog till mig mycket intresse från många olika personer som var nyfikna på vad Koppo är.

Hatsumi: Sasaki Goroemon finns med i mina dokument om Koppo. Koppo skiljer sig totalt från Karate. Sättet att använda kraft är helt annorlunda. Det är orsaken till att den har mer kraft än Karate. Till exempel, i ett slag med Shuto, så lägger man inte någon energi i handen. Den öppnar sig precis i träffögonblicket och ger en sken av träffa lätt. Men effekten tränger igenom motståndarens ben ända in till märgen och slår sönder dem.

Kumo no sou 蜘蛛の巣 – spindelnät

Etiketter

, ,

joro-gumo

Juro gumo

Vårt agerande måste vara likt ett bygge av ett spindelnät. När en spindel tillverkar ett nät, hänger den det i ett tomrum och väntar på att bytet kommer in och fångar sig självt i det. Detta är samma sak när vi tränar med uke. Uke kommer av egen vilja in i vårt spindelnät och vi gör ingenting för att låta denne fastna i den. Vårt spindelnät spelar på alla nivåer; det fysiska, mentala och infologiska. Eftersom vi inte planerar någon rörelse i förväg och därmed håller oss borta från ukes förståelse av vad som händer, eftersom vi bara agerar på ukes avsikter, så kan vi linda in uke i vårt nät och denne har ingen aning vad som händer förrän det är för sent. Alla våra misstag i strid härrör från det faktum att vi tänker på det framtida resultatet i stället för att bara agera naturligt på det som händer i nuet.

När vi tränar haya nawajutsu (reptekniker) är detta spindelnät en föreställning om hur vi skall arbeta med repet (och alla andra vapen vår arsenal). Vi utför våra ”rörelser i rörelser” likt ett rep som lindar in uke och denne fångas av de replika rörelserna. Varje vapenslag som användes i kampen mellan oss och fienden ska användas likt ett rep.