Om toate no jutsu

Etiketter

, , , ,

Ur Takamatsu senseis självbiografi

Toate no jutsu är en metod för att besegra en fiende över avstånd. Det finns hemliga dokument och böcker som förklarar detta, men de är mycket svåra att begripa. Det finns tre ”kiai” som kan användas för detta;

– ”A” – som bryter motståndarens avsikt
– ”KA” – som bryter motståndarens teknik
– ”EI” – som bryter kroppsrörelse

Hursomhelst, det viktigaste är att ha essensen av det sanna hjärtat [seishin] i sig. Inom stridskonst finns det ingen anledning att fokusera enbart på seger eller förlust vid strid. Men att inte fullt ge sig hän i striden är inte heller sann stridskonst – det är endast simpelt våldsbruk och en sådan utövare har inte seishin och är bara brutal.

Takamatsu.itteki jime

Nuförtiden finns det en sport som judo, som koncentrerar sig på nöjet att kämpa och bygga upp kroppen. De vill endast vinna och på grund av det böjer höfterna när de kämpar, istället för att ha en upprätt hållning i jämvikt.
När jag betraktar denna sport och eftersom den har sitt ursprung inom stridskonsten, känner jag skam och den ger mig rysningar.

En äkta krigare segrar genom att använda naturliga rörelser av högsta inre kvalité (taijutsu 體術) och om man rör sig och förflyttar sig enligt detta autentiska koncept kommer man att alltid segra helt säkert.

Att bemästra överlevnadsinstinkten

Etiketter

, , , ,

ninja-mumin

Ninja Mumin

Det är ingen konst att vara modig
om man inte är rädd
Tove Jansson

När vi upplever hot reagerar vi med rädsla. Rädsla är en grundkänsla, en av de mest centrala och kraftfulla av alla känslor. Vi människor besitter sex stycken grundkänslor:

  • kärlek,
  • sorg,
  • ilska,
  • glädje,
  • sexualitet
  • rädsla

Alla friska människor kan känna rädsla, de som inte gör det saknar förutsättningar för överlevnad. Ett upplevt hot äventyrar vår överlevnad och existens. Rädsla är ett sätt för kroppen att förutse och undvika fara i form av smärta, våld och död. Det är känslan av rädsla som försätter kroppen i alarmberedskap.

Rädsla är en instinktiv känsloreaktion. Denna reaktion styrs av det primitiva alarmsystemet, som fungerar utan medveten och rationell kontroll. Det primitiva alarmsystemet utvecklades för att se till att människan överlever i en värld fylld av faror. Det har sitt säte i det limbiska systemet, som består av utvecklingsmässigt sett av människans äldsta delar – vår ”reptilhjärna”.
Det limbiska systemet gör att vi genom lukter, syn, hörsel och andra sinnesintryck kan påminnas om känslomässiga minnen, både behagliga som obehagliga. Speciellt luktsinnet har extra stark påverkan på känslominnena. Dessa känslominnen kan vara fysiskt oerhört starka och verkliga.
Exempelvis kan människor som lider av posttraumatiskt stressyndrom (vilket är starka ångestsymptom orsakade av djupa trauman som ligger långt utanför våra vardagliga upplevelser, t.ex. krigshandlingar, tortyr, våld, våldtäkter eller sexuella övergrepp) vid olika sinnesintryck i detalj återuppleva traumat. Krigsveteraner ifrån Vietnam har bevittnat hur de utsatts för fyrverkerismällar kombinerat med svavellukt och då:”känt lukten och fuktigheten av djungel, upplevt hur kroppen skakat av skräck och hur adrenalinet rusat igenom kroppen redo att fly eller döda”.
Allting utspelas åratal efter det att händelsen i verkligheten ägt rum.

All information som strömmar ifrån våra sinnen passerar genom vårt primitiva alarmsystem. Detta primitiva alarmsystem övervakar och reagerar kontinuerligt på allt vi upplever. Systemet står även i nära förbindelse med hjärnbarken och främre pannloben som utgör den moderna högt utvecklade delen av hjärnan.

Reptilhjärna, treenig

Hjärnans tre nivåer

Upplevelsen av rädsla kan beskrivas som ett obehagligt varsel, att något hemskt kommer att drabba oss, eller att en fara eller katastrof är överhängande. Vi kan känna oss maktlösa samtidigt som en rad automatiska fysiologiska förändringar äger rum.
Våra sinnen stärks och vår uppmärksamhet fokuseras på händelser i vår omgivning. Ibland kan det kännas som om hela situationen är overklig. En upplevelse är att betrakta allting utifrån. Våra muskler spänns – speciellt i benen – och pulsen stiger för att tillgodose musklerna med blod. Hjärtat dunkar i bröstkorgen och ansiktet bleknar eftersom blodet omdirigeras till mer behövande delar av kroppen. Munnen blir torr och öppnar sig för att snabbt kunna ljuda. Vårt matsmältningssystem drar ihop sig i förberedelse på flykt vilket skapar starka kväljande känslor i magen eller till och med tömning av tarm och blåsa. Det blir även svårt att röra sig vilket troligtvis tjänar flera syften.
Vi tvingas koncentrera oss på möjliga sätt att undkomma. Vår varseblivning skärps vilket orsakas av en ögonblicklig ström av signalämnen till hjärnan. Ögonen spärras upp och pupillerna vidgas för att ta in mesta möjliga information.
Vi ser detaljer i vår omgivning som vi med skärpa kan minnas i flera år, eller till och med resten av livet. Luftstrupen känns sammansnörd och det blir svårt att andas. Kallsvetten bryter fram vilket beror på att vi svettas med sammandragna blodkärl i huden, istället för med utvidgade kärl som vid normal svettning. Vi känner darrningar och skakningar i kroppen.
De fysiologiska symptomen är en följd av det autonoma nervsystemets aktivering.
Handlingarna är inriktade på att bryta sig loss från platsen för faran. En andra strategi är att gå till attack mot det hotfulla objektet. Vi kan också känna total handlingsförlamning, en strategi som syftar till att i angriparens ögon verka vara död och därmed ointressant.

Rädslan är den instinkt som vi förlitar oss på i en akut nödsituation. Det är den känslan som vi måste lära oss att bemästra med vår ninjutsu. Det är den känslan vi måste kunna lystra till vid sakki testet och vid all den träning som följer efter det!

Sensu dori – bakgrund

Etiketter

, , ,

1-tessen-1

Tessen

Tekniker med korta batonger (tanbo) och solfjädrar av metall (tessen) kallas i Kukishin ryu dakentaijutsu densho för  Sensu Dori (kontroll med solfjäder), och omfattar våra tekniker med korta pinnar som t ex tessen, tanbo, naeshi, jutte, hachiwari och många andra handhållna korta förstärkningsvapen.

Tanken med dessa vapen är att slå hårt med de mot kroppens svaga punkter (kyusho) för att mjuka upp motståndaren innan man låser upp denne. Eftersom motståndaren oftast var beväpnad med svärd, var det flesta teknikerna designade för sådana situationer där man skulle förhindra denne att dra sitt svärd. Man slog plötsligt till mot tsuka-te (handen som drar svärdet), armbågen eller nacken med ett paralyserande slag.

När man slår mot kyusho kan man använda tessens båda ända och mitten delen. Vissa tessen kunde till och med ha vässade ändar för att penetrera djupare. Man kan hålla vapnen i jun mochi eller gyaku mochi, dvs slå med den delen som är närmast tummen (jun) eller den som är närmast lillfingret, sk omvänt grepp (gyaku).

Man kan använda dessa vapen för både uchi waza (slag tekniker), kansetsu waza (ledlåsningar) eller shime waza (åtstramningar), men kunde också användas som metsubushi (synförgörare) med en speciell kastteknik.

Ashirau 足らう

Etiketter

,

Det finns fem grundsmaker; sött, surt, salt, bittert och umami. Vad är umami kan man ju undra? Det är den smak som finns i tillagat kött och svampar. Det finns inget ord för umami på svenska, så därför används den japanska termen för detta.

Vår taijutsu lider av samma problem, d.v.s. av fattigdomen på korrekta svenska termer som beskriver de begrepp som vi använder oss av.

Kruxet för oss är också att vissa av våra termer är gemensamma för andra japanska kamparter och –sporter, men där begreppsinnehållet är annorlunda. Jag har skrivit om kihon tidigare, men samma gäller för annat som t ex kamae, ken, gyaku etc. Hatsumi sensei är dessutom expert på att använda det japanska språkets begreppsrikedom, vilket är förvirrande för oss utlänningar, men som även är förvirrande för japaner. Han skriver t ex om ganseki nage 岩石投 när han vänder sig till nybörjare och om ganseki nage 巌石投 när pratar med mer erfarna utövare. Innehållet i dessa två tekniker är helt olika, men till yta och form kan man inte skilja åt dem.

ashirau

Ashirau är ett annat exempel. Normal skrivs ashirau あしらう med enbart hiragana tecken, men Hatsumi sensei har bytt ut tecken för ashi, så att hans term ashirau足らう får även med kanji tecknet för fot足. I boken ”Japan’s cultural code words” definieras ashirau あしらう som ”the diplomatic brush-off”, d.v.s. en form av artigt avfärdande. Den refererar även till ordet ”ashi arau” – att tvätta fötterna – omfattar då den upplevelsen man har när någon annan tvättar ens fötter, d.v.s. det är svårt att vara aggressiv mot en sådan person.

Allt detta ingår även i Hatsumi senseis begrepp ashirau足らう, men med tillägget att man ”foterar” motståndaren, i motsats till att man ”hanterar” denne. Alla rörelser som syftar till att ”ta hand om” motståndaren, skall tolkas till att vi ”tar fot om” motståndaren, och att man gör det på ett låg-affektivt sätt.

I en serie av video filmer kallade Hatsumi sensei vår taijutsu för ”the art of distance” och då frågar man sig hur lång är den distansen? Svaret från Hatsumi sensei är då ”zero”, eftersom när vi ”tar fot om motståndaren” är vi djupt inne på motståndarens territorium och agerar så nära denne att han/hon inte kan försvara sig överhuvudtaget alls. Vi mäter inte distans med längdenheter, utan enbart i tidsenheter.

Slutkontentan för detta resonemang är att ashirau, tillsammans andra nyckelrörelser, bildar den absoluta grunden för taijutsu. Det går inte att lära sig budo taijutsu/ninpo taijutsu/ninjutsu om man inte har fysisk insikt om vad dessa begrepp innebär i vardag och strid.

Kukishin ryu Dakentaijutsu

Etiketter

dakentaijutsu1

Dakentaijutsu är ett av många namn som används för närkamp med och utan rustning (yoroi) i japan. Den består av olika metoder för ledlås och kasttekniker, är framför allt känd för sina slag och spark metoder. Till detta avsnitt inkluderas även våra tekniker med Tessen (korta förstärkningsvapen/defence stick) och med Haya nawa (snara).

Ursprunget till Kukishin ryu Dakentaijutsu finns i Urabe Sukumi Kanaesada 占部宿禰兼, den 11e Soke för Kishin Chosui ryu 馗神澄水流. Han lärde sig även under Jowa perioden (1345 – 1349) kinesisk boxning av en man med namnet Sonjin-shi Yoshide. Denna boxningsmetod – Tode – 蓎手 (som även går att uttalas som karate) införlivades av honom i Kishin Chosui ryu och kallades för Dakentaijutsu. Denna metod lärdes sen ut till Izumo no Kanja Yoshiteru 出雲冠者義照.
År 1349 grundades Kukishin ryu Happo Biken av Izumo och denne döpte då om närkampsmetoden till Kukishin ryu Dakentaijutsu.

Termen ”daken” består av två tecken; ”Da 打” som betyder slå och ”Ken 拳” som betyder näve, dvs ”att slå med näven”. Enligt Hatsumi sensei betyder detta också ”de punkter man slår på med näven”, dvs synonymt med termen kyusho – kroppens svaga punkter. Det finns enligt Kukishin traditionen 42 sådana punkter på kroppen som var och en kan manipuleras på fem olika sätt med de 9 olika kroppsvapen som ingår i systemet.

Intervju med Hatsumi sensei från 1964

Etiketter

,

Utdrag ur en intervju ur Budo Nippon årgång 1964 mellan författaren Morikawa Tetsuro och Masaaki Hatsumi.

Hatsumi.handträning

Morikawa: Slutligen, jag skulle vilja ställa en fråga om Koppo… jag tror att ursprunget till Koppo skiljer sig från Karatens..?

Hatsumi: Ja, de är helt olika. Koppo härrör sig från Kosshijutsu. Man härdar sin fingrar mot klippa i flera år och de blir slutligen till klor likt de på vilda djur.

Morikawa: Jag skrev en novell en gång om Koppo. Hjälten var Sasaki Goroemon, vassal i tjänst hos Kii no Yorinobu. Han placerade en sten mellan sina knän och slog sönder den med sitt lillfinger. Han var en fantastisk figur; man sa att han kunde slå sönder en persons ben bara genom att beröra dem. Jag beskrev en duell mellan honom och en utövare av Tamiya ryu Iai Battojutsu. Inga av författarna till kenjutsu böcker kände till något om Koppo. Inte ens en första klassens budoka kände till Koppo. Jag drog till mig mycket intresse från många olika personer som var nyfikna på vad Koppo är.

Hatsumi: Sasaki Goroemon finns med i mina dokument om Koppo. Koppo skiljer sig totalt från Karate. Sättet att använda kraft är helt annorlunda. Det är orsaken till att den har mer kraft än Karate. Till exempel, i ett slag med Shuto, så lägger man inte någon energi i handen. Den öppnar sig precis i träffögonblicket och ger en sken av träffa lätt. Men effekten tränger igenom motståndarens ben ända in till märgen och slår sönder dem.

Kumo no sou 蜘蛛の巣 – spindelnät

Etiketter

, ,

joro-gumo

Juro gumo

Vårt agerande måste vara likt ett bygge av ett spindelnät. När en spindel tillverkar ett nät, hänger den det i ett tomrum och väntar på att bytet kommer in och fångar sig självt i det. Detta är samma sak när vi tränar med uke. Uke kommer av egen vilja in i vårt spindelnät och vi gör ingenting för att låta denne fastna i den. Vårt spindelnät spelar på alla nivåer; det fysiska, mentala och infologiska. Eftersom vi inte planerar någon rörelse i förväg och därmed håller oss borta från ukes förståelse av vad som händer, eftersom vi bara agerar på ukes avsikter, så kan vi linda in uke i vårt nät och denne har ingen aning vad som händer förrän det är för sent. Alla våra misstag i strid härrör från det faktum att vi tänker på det framtida resultatet i stället för att bara agera naturligt på det som händer i nuet.

När vi tränar haya nawajutsu (reptekniker) är detta spindelnät en föreställning om hur vi skall arbeta med repet (och alla andra vapen vår arsenal). Vi utför våra ”rörelser i rörelser” likt ett rep som lindar in uke och denne fångas av de replika rörelserna. Varje vapenslag som användes i kampen mellan oss och fienden ska användas likt ett rep.

Shizen

Etiketter

, ,

För att utveckla kvalitén i en rörelse, måste vi först förstå dess syfte. Med andra ord, vad är den biologiska grunden för rörelsebeteendet?

I grund och botten är rörelse helt enkelt ett samspel mellan vår kropp och vår omvärld, som vi måste kunna navigera i och utnyttja resurser från för att överleva. Den mest omfattande teori om hur detta sker kallas Dynamic Patterns Theory [DPT], som hävdar att vår rörelsekoordination framgår av det dynamiska samspelet mellan organism och miljö, med mindre påverkan från vårt högre nervsystem än man tidigare trott. Hatsumi sensei kallar detta för ”shizen” – naturlighet och spontanitet.

Till skillnad från äldre teorier om motorisk kontroll och inlärning, hävdar DPT-teorin att de flesta rörelsemönstren inte är hårdkodade i robotliknande ”program” som finns i våra hjärnor, utan snarare är en orkestrering av ekologisk input från omgivningen och består av stabilitetstillstånd som naturligt resulterar i olika rörelsemönster.

”Likt rinnande vatten i en bäck, självorganiserar sig våra kroppar i en fortlöpande växelverkan med vår omgivning”

Föreställ dig shizen på detta sätt: När du byter från gång till löpning eller från löpning till sprint, behöver du då tänka på de subtila justeringar i gångarten som då uppstår? Vad händer när du springer på sand i stället för trottoaren? Stannar du upp och funderar på hur man gör det, eller gör du det bara spontant? Även om du kan göra mindre justeringar i dina rörelser medvetet, framträder de mest komplexa rörelsemönstren av sig självt och utan ansträngning.

Kyusho och kinketsu – kritiska sårbarheter

Etiketter

, , , , , , , , ,

Enligt en teori kan all stridskonst delas upp i tre utvecklingsområden:

  • rörelse
  • vapen
  • mål

Våra rörelser definieras som taijutsu och dess rörelsekvalité är beskriven i sanshin no kata. Vi kallar våra vapen för ”ken” som enklast kan översättas till ”effektorer” att användas på olika former av stridsarenor. Det kan vara olika typer av vapen och verktyg på den fysiska arenan, men även sådant abstrakt som desinformation, psykologi osv på de infologiska- och beteendearenorna.
De mål som vi angriper med våra ”ken” kallas vanligen för ”kyusho”.

Kyusho, animerat

Koto ryu koppo kinketsu

Kyusho är den generella budo termen för de mål som är motståndarens kritiska sårbarheter. Termen kunde dock variera beroende på region och tradition, och kallades t ex för ”kinketsu” – farliga hål – inom Koto ryu och ”shiketsu” – dödliga hål – inom Takagi Yoshin ryu, medan de inom Kukishin ryu mer generellt kallades för ”atekomi kokoroe” – kunskap om slag in mot kroppen (atekomi är synonymt med atemi = slag mot kroppen).
Riktpunkter för hugg med svärd och kniv kallades för ”kirisho” – hugg punkter. Dessa lärdes ut som inre hemligheter (hiden) inom varje skola och antalet punkter kunde variera från några få till hundratals, även om man i verkligheten under pågående kamp inte har så många att välja emellan.

När det gäller slag och sparkar mot dessa punkter så måste man förstå att det finns individuella skillnader på avseende effekten på motståndaren. Man måste även känna till att en del av dessa punkter kan också användas för att lindra effekten av fiendens slag på egen kropp och för att snabba upp återhämtning efter en skada, detta kallas då för kappo.

Manipuleringen av dessa punkter kunde ske med slag (atekomi/atemi) med handkant (shuto), näve (kobushi), fingertoppar (shito), öppen hand (hirate), tår (ashisaki), fotled (ashikubi) etc. Effekten man eftersträvade var att försätta fienden i tillfällig andnöd, förvirra denne eller för att tillfälligt förlama kroppens rörelsefrihet.

Inom vår Koto ryu koppojutsu är detta beskrivet i bokrullen Shoden Chugokui, där koppo kinketsu namn, områden och effekter är beskrivna. Den innehåller:

  • Manipulering av punkter för kappo,
  • Manipulering av punkter som förgör,
  • Kunskap av sådant som dödar omedelbart,
  • Slag som orsakar skada långt efter själva träffen,
  • Punkter som tillfälligt förhindrar livets ”ki”,
  • Punkter som för tre till sju dagar förhindrar full rörlighet,
  • Punkter som förlamar rörelser omgående
  • Punkter som stoppar rörelser tillfälligt
  • Smärtsamma punkter osv.

Denna metod kallas för gomon no kei – läran om de fem angreppssätten – i denna bokrulle, dvs. om att varje punkt går att manipulera på fem olika sätt för olika ändamål. Den säger att när man har tränat sin förmåga för atekomi mot punkterna, kommer man att kunna utveckla en mentalförmåga (seishin ryoku) till toate (”slag på distans”).

Kyusho handlar alltså inte enbart om att fysiskt manipulera punkter som ger smärta. Människor är konstruerade så att de kan bli oförmögna att röra sig om de manipuleras på punkter som känns behagliga. Därför, säger bokrullen, ”att det är viktigt att studera människor och djur [eg. rörliga ting och skulle idag även kunna inkludera fordon mm], för att förstå deras funktion och deras svagheter”. Med detta uppnår man de mystiska förmågor som beskrivs i gamla legender.

Idag har allting runt omkring oss i samhället mängder med kyusho-punkter: fordon, byggnader, datasystem, logistiksystem, kraftnät etc, och kunskap om dessa ingår också i vår goshinjutsu träning för att vi ska kunna förbereda oss på att beskydda dem.

Stridskonst – ett stort pussel

Etiketter

,

Vad är egentligen en ryu 流? Det översätts vanligen till skola, tradition och hos ibland även som idéströmning. Inga av dessa ord räcker dock till för att beskriva helheten.

Ryu kan betraktas som krigarens ”världsbild”, där olika kroppsrörelser, metoder och situationer besvaras och sätts samman. Världsbilden uttrycker verklighetsförankrade idéer, och måste också innehålla logik för att inte säga emot sig själv. Förutom att världsbilden lägger grunden för en krigarens stridskonst, så definierar den även dennes ”livskonst”, dvs vår filosofi.

En ryu kan också liknas vid ett stort pussel av kata och waza, där olika rörelser, metoder och situationer pusslas in i en struktur erfarenhetskunskap. Enskilda pusselbitar kan verka svåra att förstå, men i ett sammanhang med andra bitar blir bilden klarare. När man ibland hittar en bit som verkar bra, kan det vara förrädiskt lätt att fokusera all sin energi på den.

Målet för en ryu är att passa de olika bitarna med varandra, att se till att inga bitar saknas och att skadade och felaktiga bitar gallras bort. Om motsägelser finns, i systemet, går pusslet inte att ”lösa”. En ”förrädisk” pusselbit kanske inte alls ingår i vårt pussel, utan är en del av någonting annat. Och omvänt, en oansenlig pusselbit för bakgrundsbilden är kanske den som egentligen är förlösande för hela motivet. Det är inget lätt pussel vi har i vår ägo.

Toda ryu.kodachi heiho.2

Toda ryu kodachijutsu

Det färdiga pusslet, världsbilden, visar sedan upp ett motiv, som består av tidlösa idéströmningar och om ligger till grund för både stridskonsten och livskonsten. Ett pussel utan heltäckande motiv som kanske saknar viktiga bitar, är inte stridskonst, utan troligen ett konstgjort kampsystem, byggd på grumliga föreställningar och modetrender.
För att motivet ska bli så klar och tydligt som möjligt, krävs att motivet är fullt av detaljer, att pusselbitarna passar ihop med varandra och slutligen att motivet är så stort som möjligt.

De mest funktionella pusslen/ryu går till historien för framtida krigare att analysera och vidareutveckla. Ibland måste man kanske ta bort en stor del av pusslet, eftersom man finner att en pusselbit inte passar in. Problemet är att motivet då förändras och måste målas om helt eller delvis.

Enligt kvantfysiken är det helhetens form som styr delarnas beteende, inte en mekanisk kontakt!