Etiketter
Stridens dynamik och konfliktens fluktuationer förändrar ständigt kroppsläget och sinnestillståndet och vi måste därför genom flexibilitet och kreativitet kunna anpassa oss till nya händelseutvecklingar. En nödvändig förutsättning för att kunna utnyttja händelseutvecklingen till vår fördel är att ta och, om nödvändigt, återta initiativet.
Sambandet mellan striden och att ta initiativet kan beskrivas genom den så kallade beslutscykeln[1]: varsebli – värdera – besluta – agera.
Ett omskrivet uttryck är ”att komma innanför motståndarens beslutscykel”, vilket beskriver ett tillstånd där motståndaren ”halkar efter” och tvingas övergå till att reagera på våra handlingar.
OODA – loop
I grunden handlar initiativ om att vidta egna åtgärder som gör motståndarens åtgärder irrelevanta. I dynamisk strid existerar alltid felaktigheter i den mentala bilden av verkligheten. Vår förmåga relativt motståndaren att kontinuerligt varsebli yttre händelser och förändra kroppspositionen till verkligheten, eller med andra ord att upprätthålla en korrekt lägesuppfattning av linjen (ichimonji) är därför av avgörande betydelse.
Begreppet systemchock används för att beskriva det läge där vi i en given situation sammantaget varseblir, värderar, fattar beslut och agerar bättre än motståndaren. Det innebär att motståndarens åtgärder för varje beslutscykel successivt blir mer irrelevanta genom att de kommer för sent eller är felaktiga och leder till slut till en avgörande systemchock.
Om vi lyckas uppnå systemchock har motståndaren förlorat initiativet och därigenom sin handlingsfrihet. Systemchock är dock ett temporärt tillstånd och det är svårt att veta när det är uppnått. Därför får vi aldrig upphöra med vår strävan att uppnå systemchock.
Strid förutsätter mer än enstaka initiativ. Vad som eftersträvas är ständiga initiativ från vår sida så att motståndaren sällan eller aldrig får chans att utnyttja sin styrka. Genom att vi på samtliga nivåer tar initiativ, håller linjen och riktar insatser mot kritiska sårbarheter på linjen riskerar motståndaren hela tiden systemchock.
Genom att vi aldrig låter initiativet gå förlorat kan motståndaren försättas i ett tillstånd av ständig reaktion och parering som renderar honom till ett flykttillstånd. Därmed har systemchock uppnåtts.
Initiativ och offensiv är inte samma sak. I många fall är det inte möjligt att uppnå ett avgörande, exempelvis på grund av stora skillnader i styrka, t ex kvinna vs man. Det kan i själva verket bli nödvändigt att manövrera för att helt undvika motståndaren. Initiativet kan alltså innebära ett defensivt agerande i vissa avseenden och ett offensivt i andra. En viktig möjlighet för den svagare parten är att använda en stridsteknik för att nå en mer dominant position (kurai). Alla våra stridstekniker måste vara befriade från användning av råstyrka, alla tekniker måste kunna användas som ”självförsvar för kvinnor”, dvs fungera i lägen där vi startar ur en fysisk mer underlägsen position.
En viktig del av agerandet är åtgärder som riktar sig mot motståndarens förmåga att upptäcka, bedöma och fatta beslut, exempelvis genom vilseledning och förställning. Genom att ge motståndaren felaktig information eller förvägra honom tillgång till viss information kan vi påverka förmågan till bedömning.
[1] Även kallad OODA-loop eller Boyds cykel
Iwato 1810 