Etiketter

,

Om man som lärare ska föra över 900-årig kunskap om budo till en elev så har man ett digert arbete framför sig. Det handlar ju om överföring erfarenhetskunskap ur tre dimensioner: fysiskt, tekniskt och mentalt, och som är genomsyrade av en överlevnadsmekanism inympad i vår DNA. Lite lättsamt skulle man kunna påstå att vi har fyra olika metoder, som vi mixar och använder vid olika tillfällen och med olika syften:

  • Undervisning
  • Träning
  • Operant betingning
  • Lek

Undervisning består av vanligtvis av de teorier och principer som ligger till grund för vår budo. En överföring från en neocortex till en annan neocortex, som kan hamna fel eller missförstås eftersom sändare och mottagare inte alltid befinner sig på samma plan när det gäller intresse och fallenhet för teoretisk/akademisk kunskap. Det finns ju de som vill lära sig ”martial arts” men känner att det handlar mer ”material art”, dvs budo blir mer som ett skolämne med studier av kompendier, historik etc.
Kobujutsu (budo som kulturtradition) och kampsporter kan betraktas som skolämnen eftersom det utövas i ett slutet system medan självförsvar/självskydd kan aldrig falla i formen ”one-size-fits-all” eftersom det är ett öppet system. Professionella självskyddskurser för börjar alltid med en individuell behovsinventering och omvärldsanalys. Utifrån den riskanalysen kan man sedan prioritera vilka aspekter som just den individen behöver lära sig att behärska. Vid dessa kurser är lärarens stil-preferenser lättare att hålla i schack om aspekterna är väl förankrade i verkligheten. För kampsport är alla aspekter kända; tid plats motståndare etc medan vid självförsvar är allt öppet och okänt.

Träning består av fysiska övningar, drillar, reps, tekniker, kata etc som definierar budo arten. Övningarna består av: Vad man ska göra, Hur man ska göra dem och När man ska göra dem. Vad-övningarna är själva formen för tekniken som går att dela upp i olika antal steg. Ofta anses det att de mer avancerade övningarna har många steg, men så är det inte i vår dojo. Ju färre steg, desto mer avancerad är tekniken.
Hur-övningarna är själva innehållet i tekniken. Man kan fotografera eller filma en teknik och blir på det sättet instruerad i vad man ska göra, men för att förstå innehållet – uppfatta känslan – i tekniken måste man få direkt hands-on kontakt med läraren.
Hur-övningarna handlar om tajming, att lära sig att göra tekniken i exakt rätt ögonblick. Detta är en typisk repetitionsövning, för det är något som man bara kan lära sig med tiden.

Operant betingning är ett begrepp utvecklat av psykologen B.F. Skinner och är en central del av behaviorismen. Operant betingning innebär att beteenden kan förstärkas eller släckas ut och att det sker beroende på konsekvenser av beteendet. Detta är en viktig del i våra studier efter godan-testet, men vi använder den även vid studier på mudan (vitt/grönt bälte) och yudan (svart bälte, shodan – yodan) nivån. Framför allt kan det han det då handla om att försöka släcka ut beteende som en elev har skaffat sig och som motverkar de nyckelrörelser som vår budo består av. Detta gäller speciellt de nybörjare som har erfarenhet från andra kampsporter/-arter och som dessutom skaffat sig ett beteende baserat statisk repetition utan hot-stimuli. Stridsförmågan kan inte tränas med statiska repetitioner, där tekniken och färdigheten reproduceras utan hot-stimulus. Träning utan stimulus som triggar igång en rörelse är i bästa fall rituell eller teatralisk och har inget med äkta budo att göra. Av det skälet anser vi att det endast är en shidoshi som kan bedriva operant betingning.

Taikai.London.1987.pr.S

Hatsumi sensei leker i London 1987

Lek är den undervisningsform som Hatsumi sensei föredrar. Vi börjar vanligtvis våra övningar ur ”shizentai” – en naturlig och spontant lekfull kropp. Denna kropp är ett tillstånd av varande, snarare än av en form av en individuell kropp som vi har. När ninja-krigaren leker är han fri!
Shizentai definieras av hastighet – celeritet. I överfallets olika skeden sker förändringar i enlighet med den hastighet som krävs. Ingenting är långsamt eller snabbt, hastigheten är snarare en komprimerad process. Där tanken inte hinner med tar kroppen vid. Ingenting existerar på ett enkelt och bestående sätt. Allt förändras hela tiden. Tidsflödet kännetecknar erfarenheten, den kan inte existera i sig självt, oberoende av erfarenheten. Nuet är den ofrånkomliga formen för all existens och vi kan bara leka med den, inte styra den, inte forcera den.

Annonser