Etiketter

, ,

Det som är dokumenterat om innehållet i Koto ryu består av tre densho (häften) och fyra makimono (bokrullar). Innehållet är inte offentliggjort för allmänheten, men vi vet att den innehåller kunskapsöverföring om stora svärd som bars på ryggen (nodachi 野太刀), om spjut (yari 槍), om hillebarder (naginata 薙刀), kedjevapen (kusarifundo 鎖分銅), om hur man drar och bemöter med svärd (iai 居合), om metallplattor som kastvapen och för närstrid (teppan 鉄盤), om eda koppo (枝骨法) och många andra ting.

Namnet på Koto ryu kom inte till användning förrän mitten av 1500-talet, även om traditionens rötter sträcker sig flera hundra år längre bakåt i tiden. Ett vanligt sätt att namnge skolan på den tiden var att ta dess innersta essens eller dess mest avancerade idé som namn. T ex har Takenouchi ryu, en välkänd stridskonsttradition i Japan och vars namn kan översättas till ”insidan av bambu”, fått sitt namn av det faktum att bambu är smidigt just på grund av den är ihålig. Nen ryu – idéns/avsiktens tradition – har fått sitt namn eftersom den går ut på att kontrollera och genomskåda fiendens avsikter och därmed undvika dennes attacker. Koto ryu brukar översättas till ”tigerdräparens tradition” där tiger var ett kodord för lömska fiender, men eftersom denna skola ingick i ninja krigarnas tradition hade den även en dold tolkning som endast förklarades för de invigda. Genom att byta ut tecknen i namnet till ”ko to ryu 虎と竜” kan man översätta det till ”tiger och drake” som har samma symbolvärde som ”yin och yang”, dvs att med mjukhet besegrar man det hårda och vice versa.

koto-2

Koto ryu är huvudsakligen känd idag för sin koppojutsu (tekniker baserade på ”ben/skelett lära) men i dess densho omnämns även kosshijutsu (tekniker med fingerben) och dakentaijutsu (slag mot kroppens veka punkter). Andra gamla namn som användes innan koppojutsu var ”goho 強法” – hård lära, men även ”tode唐手” har förekommit (tecken för tode kan även uttalas som karate och betyder ungefär ”Tang kinesisk hand” (Tang är en dynasti i Kina som varade mellan 618–907). Grundkonceptet för denna tradition var att använda skelettet för att leverera kraft vid slag och sparkar, och kunskap om vilka delar av fiendens skelett man skulle attackera. Eftersom en del av målen var svåråtkomliga, ingick en metod för hur man dynamiskt omformar näven beroende vart man slog.

Teknikerna och metoderna var inget som uppfanns omgående. Den första generationen kanske kunde använda sig av ett koncept som hade hjälpt dem att överleva i strid och den andra generationen tog över den kunskapen, utvecklade den sedan och lämnade över den till den tredje generationen osv. De metoder som inte fungerade dog ut med dess uppfinnare. Hatsumi sensei är idag den 18:de generationens överhuvud (Soke) för Koto ryu. Utvecklingen av dessa gamla skolor går inte att jämföra med moderna metoder som ofta är pappersprodukter av en enda person, med simpla tekniker nedtecknade i ett graderingskompendium. De gamla traditionerna är inte rigida och det är Hatsumi senseis ansvar att utveckla Koto ryu för överlämning till kommande generationer.

Namngivningen av tekniker och metoder, dvs det vi kallar för ”kata” följer samma principer som benämningen av traditionen. Hela det japanska samhället och dess kultur är genomsyrat av kata, som översätts till form eller mönster. Shi-kata är ett viktigt begrepp i japanskan, det betyder ”hur man gör saker och ting”, med fokus på form och genomförande. Man pratar om yomi-kata (att läsa), tabe-kata (att äta), kaki-kata (att skriva), iki-kata (att tänka) och dussintals andra kata som influerar beteende i Japan. Så kata är väldigt vanligt i Japan och finns därför inkluderat som parövningar i alla gamla japanska stridskonster (kobujutsu), till skillnad mot många moderna arter där man utför en kata ensam. Kata användes för att man saknade något annat sätt att beskriva den kunskap man ville överföra till nästa generation. För det handlar inte om rigida och mekaniska rörelser. Det handlar om en inre förståelse för hur nyckelrörelser uppstår, appliceras och kopplas ihop med nästa nyckelrörelse. Så keri kata (att sparka), tsuki kata (att ramma) och uke kata (att bemöta) är inte simpla tekniker för spark, slag eller blockering. Det finns ett djup i detta som inte kan förklaras i text.

Annonser