Etiketter

, , ,

Min gode vän Ingvar Hulterström och jag har i många år diskuterat lärande, träning, tekniker mm. Ingvar är psykolog och har varit med sedan tidigt 80-tal och har många intressanta idéer och åsikter om vad som är essensen i budo i allmänhet och Bujinkan i synnerhet. Han skrev ihop en artikel på närmare 20 A4 sidor som jag tänkte pyttsa ut portionsvis.
[Mina egna tankar och kommentarer har jag markerat så här //Pertti ].

Ur: Några funderingar kring instruktörens roll i Bujinkan av Ingvar Hulterström

De allra flesta organisationsmodeller man stöter på idag, vare sig det är inom den privata eller den offentliga sektorn baserar sig på deterministiska system, dvs. den klassiska maskinen, som ju är helt deterministisk i sin funktion (såvida den inte går sönder).

Det här är vad jag brukar kalla ritualer, dvs. någon typ av beteende som repeteras på exakt samma sätt varje gång. Intressant i sammanhanget är kanske att autistiska personer brukar vara extremt ritualiserade, och när ritualen inte längre fungerar kollapsar de.

I denna typ av organisation är instruktörens roll att vara chef, att vara den som står för tänkandet och planerandet, att vara den som innehar mest kunskap och vara den som via instruktioner (ganska likt en programvaras instruktioner till hårdvaran faktiskt) får till stånd ett beteende hos gruppen som utför något.
Problemet är att lärande hos gruppen inte är det primära här, det är eventuellt en bieffekt och inte sällan en oönskad bieffekt eftersom för mycket lärande kan hota chefens position. Detta har ju naturligtvis att göra med att chefens position ofta är sammanblandad med status och allt som följer med det.

McDojo

Det här sättet att förstå instruktörens roll innebär tyvärr stagnation för organisationen. Eller jag kanske skall utveckla det här en aning. För en organisation som t. ex. McDonalds, är detta en grundförutsättning. Men för en organisation som Bujinkan innebär det död, eftersom Bujinkans Kihon och syfte är ett helt annat än McDonalds. McDonalds söker maximera kvantitet (mängd pengar) men Bujinkan handlar om att maximera [rörelse-]kvalitet.

Här bör man erinra sig en mycket grundläggande vetenskaplig princip: om något är mätbart handlar det om kvantitet, d.v.s kvalitet är inte mätbart. Det är därför man inom vetenskap skiljer mellan kvantitativa- och kvalitativa metoder. För strid är det kvalitet som är intressant, med döden som sin yttersta gräns, vilket innebär att det har mycket hög kvalitet att inte gå in i en strid som eventuellt blir för svår. I en MMA fight förlorar man på walkover om man agerar på det sättet.

[En deterministiskt organiserad dojo baserad på bla McDonalds filosofi, med hierarkiska bestämmelser, ritualiserade tekniker är vad jag kallar för McDojo.]

När man träffar en nybörjargrupp för första gången går det ju att tuta i dem vilken smörja som helst. Det finns alltså enorma mängder skadlig information gruppen behöver skyddas ifrån. Det här är då en första indikation vad gäller instruktörens roll. Han eller hon skall skydda gruppen från skadlig information.

[termen för instruktör på japanska är Shidosha, medan inom Bujinkan används begreppet Shidoshi (som är en term uppfunnen av Hatsumi sensei) som refererar till en guide inom Shugendo – Doshi – som skyddar adepterna från inre och yttre faror på deras resa genom bergen].

Instruktörens första funktion [inom en autentisk dojo] är alltså som regulator, genom att öka variationen på en reglerande nivå, minskar variationen vad gäller skadlig information på en lägre nivå. Den reglerande funktionen innebär dock inte någon som helst kunskap, tänkande eller planering. Det är bara ett större informationsinflöde på en nivå som hindrar skadlig information på en annan nivå. [Detta står ju naturligtvis i stark kontrast till instruktörens roll enligt en deterministiskt McDojo organisation.]

Annonser