Etiketter

, ,

Japanska system i allmänhet lägger mindre vikt vid slag och sparkar än de gränsande systemen i Kina, Korea och Okinawa (det finns dock undantag som t ex Shuai Jiao, Qinna etc). De japanska Jujutsu systemen betonar kast, kontrollgrepp, ledbrytningar och halslås, det som vi sammanfattande kallar för råbrottning.
Atemi (slag tekniker) är av sekundär betydelse i de flesta japanska system medan kinesisk Chuan Fa (jap: Kempo) har slag och sparkar som sitt primära verkansmetod. Det anses att de japanska systemen koppojutsu, kosshijutsu, dakentaijutsu, hakuda, kempo och shubaku mfl är påverkade av olika Shaolin och Wudang system i sitt bruk av nävkamp och handhugg, medan system med rötterna i japansk Chikara Karabe och Sumai (rötter som sträcker sig ända till den kinesiska kontinenten och Chou dynastins Jiao Ji) är lite påverkade av sådana tekniker, men använder dem vid behov.

Det finns tre grundläggande orsaker till varför de japanska systemen utvecklades i denna riktning.

1). Under Sengoku Jidai (1467 – 1568) hade man behov att strida i rustning på slagfält, en omgivning där slag och sparkar endast användes för att komma åt motståndaren med råbrottnings tekniker i syfte att slå ned honom medvetslös med ett kast och för att sedan kunna dekapitera denne. Denna orsak är giltig än idag för personer som är fysiskt mindre och/eller svagare än sina motståndare. En lättviktare kan inte räkna med att kunna slå ut en tungviktare.
Internationell statistik om Lethal Head Injuries (LHI) i samband obeväpnat bråk är orsaken till 85 % av dödsfall vid slagsmål. LHI uppstår vid 80 % av dessa situationer när offret faller och slår huvudet mot något hårt, såsom trottoarkant etc.

2). En annan orsak var att även om motståndaren inte bar på kroppsskydd, så var det svårt att slå honom medvetslös med händer och fötter eftersom han förmodligen var stridserfaren och kunde rekylera undan. Om man misslyckas med sitt tilltag så kommer motståndaren att hinna dra fram sitt vapen.
Även denna orsak har en giltighet i dagens akuta nödsituationer. Alla, oberoende av erfarenhet av gatuslagsmål, har tack vare media en förhöjd medvetenhet om hur ett angrepp kan utföras och därför har de flesta en inbyggd beredskap för att rekylera (flincha) undan inkommande slag och sparkar.
Den vanligaste och farligaste formen av knivattack är underhands hugget, ett hugg som kommer överraskande underifrån medan angriparen närmar sig offret med kniven dolt. Detta sker förmodligen just på grund av en förhöjd medvetenhet även hos angriparen om att offret kanske kan skydda sig och slå tillbaka.
Den kritik man kan rikta mot många av dagens självförsvars system är att de inte har metoder för att hantera denna typ av angrepp, trots att det är så vanligt förekommande.

3). Den viktigaste orsaken var förmodligen just att råbrottning var det effektivaste sättet att hindra motståndaren att använda sitt vapen på slagfältet. Om han hade ett svärd var det viktigt att hindra honom från att dra det. I det omvända förhållandet, om man var beväpnad med ett svärd var det viktigt att kunna frigöra sig från motståndaren så man kunde använda det.
I dagens nödsituationer måste man utgå ifrån att angriparen är beväpnad, även om vapnet inte bärs synligt. Dessutom måste man räkna med att han har kompisar i närområdet som kan hoppa in som förstärkning om striden blir utdragen.

Av dessa tre orsaker kan man dra slutsatsen att det som var användbart för 500 år sedan är högaktuellt än idag.

I en kampsport vinner den som är starkast, snabbast och stryktåligast, eftersom reglerna stryper handlingsalternativen.
På slagfältet kunde man intensifiera sina slag med vapen och verktyg, förbättra sin situation mot snabbare motståndare med taktiskt spel och förstärka sina svaga punkter med rustning och hjälm. Detta resulterade i en utveckling av system som betonade manöverstrid och avgörande med hjälp av råbrottning.

Vår Taijutsu är den motor som driver teknikerna och taktiken för råbrottning. De japanska benämningarna vi använder för vår form av råbrottning är Kumiuchi 組討, Torite 捕手 och Jutaijutsu 柔體術 och härrör sig först och främst från Gyokko Ryu och i viss mån från Koto Ryu, men framförallt i det vi kallar för Shinken gata – vassa tekniker.

Annonser