Under Edo perioden (1603 – 1868) blommade  många former av stridskonst skolor upp, som undervisade i olika typer av vapen, taktiker och tekniker. Dessa metoder hade under Sengoku perioden (1480 – 1570) behandlats med yttersta sekretess, men som nu blev mer tillgängliga tack vare att krigar-klassen behövde slå mynt av sina kunskaper för att skaffa sig mat och bostad.

En esoterisk metod och grupp av taktiker hölls dock hemliga som endast ett fåtal adepter blev undervisade. Denna överföring av kunskap i ett stort antal metoder kallades för soto no mono 外之物 och dess vapen för kakushi buki 隠し武器.
Kakushi buki brukar översättas till ”dolda vapen” och soto no mono till ” externa objekt” eller ”objekt från bortom fältet för perifer syn”.

Dessa är tätt integrerade med de japanska stridskonstskolornas innersta kärna, de principer som benämns som ”ogi 奥義”, dvs ”de djupaste principerna”, och de ”huvudsakliga teknikerna”, gokui 極意.

De kunde användas på slagfältet, vid självskydd eller dueller. Det var en kunskap som överfördes som en väl förborgad hemlighet först efter att man hade lärt sig skolans traditionella metoder för kenjutsu, jujutsu, sojutsu etc.

Alla de idag kända svärdskolorna; Chujo ryu, Tenshin Shoden Katori Shinto ryu, Kage ryu, Nen ryu, Shinto ryu, Bokuden ryu och jujutsu skolor som Shosho ryu och Takenouchi ryu etc innehöll avsnitt som kallades för soto no mono, eller något liknande.
Detta gäller speciellt för alla de skolor som idag går under benämningen ninjutsu skolor från Iga och som nu är inkluderade i vår organisation.

Annonser