Ett subset av kosshijutsu kallas för koppojutsu. Även om denna delmetod florerar det en lätt missvisande definition, som säger att koppojutsu är ”linjära angrepp mot skelett och benstruktur” etc. Brutna ben är ett resultat av koppojutsu, inte beskrivning av syftet för metoden.

Om kosshijutsu kännetecknas av ”lättflyktighet” så är koppo jutsu ”solid”. Rörelserna är exakta och komprimerade, och kännetecknas av både smidighet och stabilitet. Motståndaren ges inget utrymme i tid och rum för kontringar. Trots motsättningarna i metaforerna gäller kosshijutsuns grundprinciper även för koppo jutsu. Den koppojutsu vi utövar härstammar från Koto ryu, Gikan ryu, Gyokushin ryu och Kumogakure ryu, som alla har en historisk koppling till Gyokko ryu (som också innehåller koppojutsu). På 1800-talet fanns det relativt många ryu-ha som hade koppojutsu på sitt schema, men eftersom metoden är komplex, dog de ut.

Koppojutsu inkluderar flera infologiska effektorer i syfte att åstadkomma systemchock hos motståndaren. Det omfattar bla användningen av ”kakushi buki” – dolda verktyg och bländverk. Även metoder som sappo [dödliga metoder], kappo [återupplivningsmetoder] och suiren [vattenträning] ingår i vår koppojutsu. Just vattenträningen är enligt Hatsumi sensei väldigt viktig för att träna sin färdighet i koppojutsu. Ett annat historiskt namn på koppojutsu har varit ”goho” – hårda metoder.

Annonser