Sakidzuke 先付 – en uppmuntran

Inom både moderna och gamla kamparter och kampsporter av idag används grader som belöningar för goda resultat på träning och tävling eller för andra organisatoriska insatser. Förr i tiden kunde kompletta nybörjare få mycket höga grader, till och med titlar som ”soke” vid väldigt ung ålder.

Toshitsugu Takamatsu sensei (1889-1972) började träna Shinden Fudo ryu vid 9 års ålder. Redan vid 13 års ålder fick han menkyo kaiden – högsta graden – i denna stil, av Toda sensei. Vid 17 års ålder fick han menkyo kaiden Mizuta sensei i Takagi Yoshin ryu. Att få en så hög grad på den tiden sågs som en sporre till att träna mer ännu mer och fokusera ännu djupare på lärorna. Denna sedvänja att få en grad innan man är mogen för den kallas för sakidzuke – aptitretare eller uppmuntran.

Alla grader inom Bujinkan bör betraktas som sakizuke enligt Hatsumi sensei (alla instruktörer är dock inte medvetna om det). Andra organisationer har fasta standarder för sina grader och skapar därmed utövare med mentala begränsningar och sinnen som är formgjutna. Gradsystem är farligt inom bugei eftersom det gör läran stel och rigid. Under de drygt 30 år jag har varit med har Bujinkan utvecklats enormt. Bujinkan är ständigt i tillväxt och det syns över hela världen (på både gott och ont).

Sakidzuke konceptet är krävande. Det finns inga genvägar till målet, efter som det inte finns några mål. Det finns bara en konstant värdering och omvärdering av det som vi gör genom fokus på shin-gi-tai – sinne-teknik-kropp. En del av Bujinkans instruktörer har haft svårt att ta detta till sig och lutar sig gärna tillbaka på sin grad för att ge ut böcker och dvd’n som beskriver det “korrekta” sättet att utföra en rörelse/teknik/kata.
Shiraishi sensei har sagt att den enda gången man kan använda sig av sin grad är när det kan leda till något gott och utvecklande, förövrigt handlar det bara om att “keep on going”.
När man åker till japan får man inte utgå ifrån att man kommer att bli undervisad. Det är enbart ett tillfälle för oss att delta i Soke’s och de japanska Shihan’s shin-gi-tai process. Hatsumi sensei har kallat detta även för ”henka 変火”  – ”föränderlig som elden”, eftersom eldslågan är en process som visserligen syns med inte går att ta på som ett objekt.

Shin-gi-tai är en del i Shoshin – att ständigt betrakta allt vi ser och gör med novisen ögon, utan förutfattade åsikter (som dess värre kommer med ålder och erfarenhet).

Budo taijutsu handlar inte om att utveckla styrka och snabbhet. Det handlar om att utveckla kraft genom ett orubbligt sinne som är i samklang med en ständigt ”alignad” kropp, när vi utför rörelser och tekniker baserade på erfarenhetskunskap från tidigare generationer.

Shoshin no kata

De allra flesta som kommer till vår dojo med en bakgrund i någon traditionell kampsport som t ex karate, krav maga etc, har svårt att lära sig naturliga och spontana kroppsfärdigheter, dvs skala bort alla överflödiga spänningar och rörelser för taijutsu.

Nedan en beskrivning av delar ur Shoshin no kata 初心之型 (rörelser med novisens hjärta) som kan vara till hjälp för att skala bort en del ovanor.

1. Upplev kroppen i nuet
Detta handlar om att istället för att plöja igenom vardagen utan koll på kroppens upplevelser, som att känna när och hur du spänner olika muskler; t ex spänna käkmusklerna när du skär grönsaker, pressar foten mot golvet när du sitter på ett möte eller stopper andningen när du skall resa upp dig.
Du behöver upptäcka när du använder mer muskelkraft än vad som krävs för den pågående uppgiften.
Detta gäller speciellt för större rörelser, som för kast, slag och grepp på våra lektioner.
Mindfullness är ett begepp som passar in här.

2. Öva att pausa innan du utför en rörelse
Detta kan öppna en helt ny värld av möjligheter. Genom att uppmärksamma avsikter och pre-rörelser inför en rörelse, förflyttning eller teknik kan du hitta vägar till genomförande som du inte visste fanns, eller som låg dolda bakom gamla ovanor.
Om du pausar och uppmärksammar dina avsikter kan du börja göra dig av med ovanor som sitter djupt i nervsystemet.
Munen muso 無念無想 är ett begrepp som passar in här.

3. Förflytta dig i relation till underlaget.
Kolla in clippet med Baby Liv för hur man upptäcker nya rörelser och nya förflyttningar med ”novisens hjärta”.

Barnens rörelser baseras på vad de känner under sin kropp. För att fullt ut förstå detta måste man komma till insikt om steg 1 och 2 ovan, om att känna och avsikten bakom rörelsen. När du kan känna underlaget och basera pre-rörelser på den känslan av kontakten med vad du har under dig, kommer dina rörelser att bli lättare och smidigare med tiden.

4. Flerledsrörelser
Rörelser och förflyttningar skall vara proportionellt fördelade genom skelettet och därmed genom musklerna och alla leder.
Proportionell organisering av rörelser kan ske först när de tre första stegen är på plats. Denna typ av organisering handlar om att ha skelett och muskler i arbete genom koordinering av kroppens alla leder.
Koncept som att finna motvikt i en rörelse och att kunna reversera rörelser och förflyttningar är väsentliga, likväl som att känna hur tung en rörlig kroppsdel kan kännas vid ett tillfälle jämför med ett annat när man grundar rörelsen mot underlaget.
Förenklat: använd stora muskler för stora rörelser, använd små muskler för små rörelser och använd dem alltid synkront.

Dessa rörelseprinciper bygger på varandra, man kan inte uppfylla den sista om man inte förstår den första. När de används kan dina rörelser bli lätta, enkla och alldeles underbara.

X. Bonus princip; Lekfullhet
Var nyfiken och lekfull med din hållning-rörelser-förflyttningar!

Sluta ta allt så seriöst och allvarligt! De flesta av oss ha vuxit upp med en skola och pedagogik som skedmatar oss med information och välmenande korrigeringar. Sluta med att lyssna på detaljerade instruktioner och börja med att lyssna inåt. Lita på dina instinkter, slappna av och ”go with the flow”. Visst kan det bli fel, men det är ok. Skratta åt misstagen och gå vidare.

Alla rörelser som krävs för taijutsu kan vi redan, de finns inbäddade i oss sedan tidernas begynnelse, men de är osynliga. De måste upplevas; principer för rörelser, utan ansträngning, avspända, snabba, mångsidiga och insiktsfulla rörelser. Allt finns i dig.
Som vuxna behöver vi bara lite hjälp för att skala bort all friktion och re-lära dem.

Shoshin 初心 – Novisens sinnelag

Utveckling i Budo kräver att man närmar sig träningen med ett sinne som är fritt från fasta åsikter och dolda fördomar.
Även om vi gång efter gång övar samma rörelse, ofta mot samma angrepp, så känner man snart att inget angrepp är den andre lik och all applicering av stridstekniker är unikt för just den situationen.
Det finns subtila variationer i omständigheterna som gör att varje interaktion mellan angripare och försvarare är unik. Dessa små skillnader kan ibland utvecklas till stora skillnader.

Kaosteorin var en modevetenskap på 1980-talet, men det är ett seriöst sätt att beskriva fenomen i naturen. Typiskt för kaotiska företeelser är att små förändringar i ingångsvärden kan ge stora skillnader i slutet. Det är den så kallade fjärilseffekten: en fjärils flaxande med vingarna i Beijing kan orsaka en sandstorm i Texas.
Genom att förvalta sin Shoshin är man öppen för allt och kan inte överraskas av något.

Budo är en konstart utan regler, normer eller struktur som går att definiera. I praktiken utgör striden en serie unika situationer där olika personer tar sina beslut i kaos och stridens hetta. Motståndarnas bakgrund, utbildning och fysik ligger till grund för förmedveten val av stridsteknik för överlevnad.
Det finns ingen, och kommer aldrig att skapas, en allomfattande teori om strid på grund av att all information i strid är subjektiv och följaktligen inte fastställd eller sann. Det går inte heller att skilja moral och psykologiska faktorer från rent fysiska faktorer och man kan aldrig vara säker på motståndarens innersta avsikter.

Att anta att man redan kan en teknik resulterar i en låsning av det egna sinnet till en förprogrammerad respons och orsakar en förlust av anpassningsförmåga som är nödvändig i en kamp på liv och död.

Förutfattad åsikt kan också beröva ett tillfälle att lära sig nya rörelseprinciper. Det är t ex vanligt att personer som iakttar en förevisning av en teknik dömer ut den utan att själv ha prövat på. Denna dömande mot bättre vetande är ofta baserad på ytlig observation av teknik, istället för att värdesätta de underliggande principerna som tekniken baseras på. Omvänt kan en person värdera en teknik alltför högt utan att förstå konceptet bakom den och försöker därför kopiera den. En kopia av en teknik fungerar endast i en träningsmiljö och leder till snabbt nederlag i verkligheten.

Därför uppmuntrar vi deltagare att komma till oss med ”novisens sinnelag” för att frigöra det rika inre landskapet av stridsförmåga och höja tilliten för instinkter och intuition som krävs för överlevnad.

I novisens sinnelag finns det alltid många möjligheter, i expertens sinnelag finns det få.
Betänk att Noaks ark byggdes av nybörjare, medan Titanic byggdes av experter!

Nytt program: Muto dori

Vi börjar med ett nytt program den 7 februari som består av Muto dori konceptet ur Jin ryaku no maki.

Muto dori 無刀捕り översätts ofta till att strida utan vapen eller vapenlösa metoder mot svärd, men det japanska språket tillåter att man kan tolka detta flera sätt.

Mu 無 är ett tecken som vi tolkar som en negation, som t ex utan eller inte.
To 刀 är tecknet för svärd eller kniv. Om man byter det sista tecknet till homonymen ”to 闘”, som betyder strid eller kamp, då skulle hela betydelsen av muto bli ”utan kamp”.
Med tillägget ”dori 捕り” kan man tolka det hela också som ”avväpning”.

Med tanke på det ökade antalet av handeldvapen i samhället inkluderar vi även pistol/revolveravväpning i vår träning.

Intagning av nya elever till programmet kan ske fram till 16 februari.
Mer info: iwato.vanersborg ()gmail.com

Du lär dig (klicka);

• Att hantera akuta nödsituationer intuitivt.
• Att lita på dina naturliga och instinktiva rörelser för att dominera angripare.
• Att maximera nyttan av dina alarmreaktioner för att fly undan bakhåll och överraskande våld.
• Taktiska tips som håller dig alert och rörlig – gör det svårt för angriparen att få dig ”på kornet”.
• Förstå den ”inställning” du måste inta för att kunna dominera en angripare
• Lär dig en struktur som är fullkomligt naturlig och som inte kräver träning, men ändå utgör en plattform för självskydd och vardag
• Förstå 3 instinktiva rörelser; allt du behöver för verklig självskydd
• …en annorlunda känsla för mentalträning…
  

Fudoza 不動坐

Den röda tråden i vår pedagogik fortsätter att gå tvärs igenom det andra övergripande konceptet i Bujinkan Dojo Shinden Kihon Kata skriften (äka TCJ), under avsnittet Ku Kamae, som är Fudoza.

Fudo betyder orubblig, men här refererar det till Fudo Myoo, alla bergsasketers (yamabushi och shugenja) skyddspatron. Eftersom många av Bujinkans nio skolor har en koppling till Shugendo och esoterisk buddism är det inte alls underligt att olika begrepp från den världen även används av oss.
Fudo Myoo är Dainichi Nyorai personifierad. Fudo omvandlar ilska till frälsning; har en vildsint stirrande blick eftersom Fudo strävar efter att skrämma folk till att acceptera Dainichi Buddhas läror. Han håller i kurikara – ett demonkuvande dubbeleggat svärd med ett treuddigt handtag – i sin högra hand. Den representerar vishet som skär igenom fåkunnighet.
Detta svärd är ett annat sätt att personifiera Fudo Myoo och kallas då för kurikara fudo. Ytterligare ett annat namn på svärdet är ”hoken” och den förekommer även i rubriken för våra 16 kroppsvapen – hoken juroppo – och ett tredje namn är fudo ken – Fudo’s svärd – som kan jämföras med kroppsvapnet fudo ken .
Kurikara symboliserar den vigör som koncentreras genom Gassho och utvecklas genom i våra övningar och den manifesterar Fudo Myoo i våra rörelser och tekniker och förintar vanföreställningar och fixeringar. Svärdet representerar den åtskiljande kraften och beslutsamheten som krävs i strid. Detta leder till en inre håg som ger oss förmågan att bränna upp alla hinder till frihet.
I sin vänstra hand håller han ett rep för att fånga och binda demoner med.
Ofta illustreras Fudo även med ett allt förnimmande tredje öga. Han sitter ner eftersom han är ”orubblig i sin tro”.

Helt uppenbart är Fudoza inte enbart en fysisk struktur för kamp och träning. Det handlar alltså lika mycket om mental inställning som fysisk ställning.
Fudoza har sinnestillståndet Fudoshin inympat, som förblir oberörd inför allt och alla. Det är en anda som är orubblig och befriat från ego och begär. Fudoshin är inte fastgjuten i en form eller på en plats, utan flödar likt strömmande vatten.
Fudoshin gör henka fritt och spontant, och omvänt, våra henka gör vårt sinnestillstånd orubbligt.

Hira no kamae krävs för att vi skall kunna börja lära oss taijutsu 体術 (kroppsfärdigheter) som även ligger till grund för taijutsu 隊術 (~vapenmetoder), men Fudoshin krävs för att vi överhuvudtaget skall kunna lära oss taijutsu 體術 (essensentiella färdigheter).
Om vi relaterar Fudoshin till bugei; när många motståndare omringar oss och vårt sinnestillstånd är störd och kommer i rörelse, då invaderas det av våra motståndare och vi är förlorade.
Vi kan då endast se motståndarnas yttre form, och kan inte förnimma deras avsikter (med Shoshin).
Med ett orubbligt sinne, lugnt likt vattnet som reflekterar månen, kan vi agera i juppo sessho; med ”skillful means”.

Med Fudoshin hanterar vi den första motståndaren och kastar bort alla spår efter denne för att ta emot nästa. Henka är fritt även om vi har många motståndare.
Utan att hindra flödet, utan att kasta skugga, genom att använda naturens principer blir vi ”shizen gyo un ryusui”.
När en person rör sig med kraft, skapar han en inre friktion och förlorar sig själv. Om han tvingar sig att stå stilla är han obstinat och rigid, och kan inte spontant agera på någonting. När man inte kan fånga en rörelse spontant eller göra henka fritt är det ett tecken på omogenhet.

Låt bli att tänka på rörelse eller orörlighet; tänk inte på att stoppa sinnet eller styra tanken; irimi (inträda) utan form och taihi (retirera) utan spår; vara ett med omgivningen; med ett obekymrat men beslutsamt hjärta; fritt från distraherande tankar.

Den fysiska strukturen av Fudoza är enkel; man sitter på vänster häl och har den högra fotsulan på vänster lår och sjunker ned i ett fritt avspänd muskelnätverk av illiopsoas. Inom traditionella kinesiska kamparter kallas detta för att ”sitta i kua”. Med andra ord, Fudoza är en del av alla våra kamae; vi skall alltid ”sitta” i alla ku kamae.

Rörelser ur Fudoza kännetecknas av en stigande lätthet, det som balettdansare kallar för ”ballon”, men som också är en del i vår shyotenjutsu.
Vanligen avser man med shyotenjutsu tekniker för att med lätta fötter springa över hinder som träd och murar, men det avser också metoder för att ta sig över en människa eller att bara kliva upp från golvet utan ansträngning.
Taihenjutsu från Fudoza sker med shikkou, som är ett traditionellt japanskt sätt att förflytta sig på golvet, vanligtvis inför högrankade individer vid hovet. Dessutom finns det flera ninjutsu metoder för lågprofilsförflyttning och iai tekniker med både svärd och kniv som kan användas ur och till fudoza.

Ukemi taihenjutsu utförs också från fudoza, med eller utan vapen i händerna;

• Fudoza, sträck ut ett ben framför kroppen och rulla framåt. Utförs migi eller hidari.
• Fudoza och rulla bakåt

Fudoshin

När jag ägnar mig åt klippklättring så känner jag mig rätt trygg. Med kilar som säkrar fast mig mot berget, rep som håller för flera ton och en andreman som säkrar med en repbroms, så har jag både livrem och hängslen.
De flesta olyckorna i samband med klippklättring sker på anmarschen till klippan eller efteråt när man skall ta sig ned från berget, för då saknas alla säkerhetsanordningar.

Om jag skulle ägna mig åt friklättring på samma klippa, dvs klättra upp utan några som helst säkerhetsanordningar, skulle min prestationsförmåga ändras.
Med alla säkerhetsanordningar vågar man göra rörelser och förflyttningar (moves), som är bra mycket mer våghalsiga och luftiga, än om man inte har det (jfm träning i en dojo och att bli angripen på riktigt med livet som insats).

För att inte tala om hur det mentala tillståndet skulle förändras.
När man ägnar sig åt något med livet som insats förändras allt. Allt man gjorde tidigare saknar betydelse.
Det första man måste behärska innan man ens kan ge sig uppför en klippa är det “mentala tillståndet“. Man måste ha en “kylighet” och inte tillåta tankarna fara iväg till allt som skulle kunna hända om man gör ett misstag. Klippan tillåter inga misstag, därför måste man fokusera på allt det som leder en uppåt.
Denna mentala kylighet kallas inom stridskonsten för “Fudoshin“.

Inom Togakure ryu finns en teknik som heter “iwa aruki”, som går ut på att ta sig uppför klippväggar och borgmurar. Tekniken är lätt att lära sig (kuden), men förutsättningen för att lyckas med detta är fudoshin.
Fudoshin är också något som måste finnas innan man kan ägna sig åt Shinken gata. Med hjälp av fudoshin, måste vi lära oss att positionera oss på ett sätt att teleceptorerna är i symmetri med angriparen/angriparna (jfm med Sayu Kumogakure gata mfl).

Sammanfattningsvis, fudoshin, sprungen ur Ku kamae, är tätt förknippat med Shoshin no kata, det ena kan inte existera utan det andra.

Kihon, oya och henka

Funkar det verkligen?.. är en fråga man ibland kan få eller ställa sig själv, angående en teknik. I jakten på effektiva tekniker, finns det två japanska ord oya [応用] och henka [変化] – som beskriver några grundläggande konceptioner som leder till att ”det funkar”.

Oya eller oya waza är studiet av hur man gör tekniken effektiv. En teknik kan felaktigt betraktas som ett ”trick”, som man kan lära sig genom att läsa en bok eller se på en film. Oya waza är mer än så. Om en teknik inte ger effekt, så reagerar många med att öka graden av våld och råstyrka för att kunna nå till avslut. Om man försöker forcera in en teknik utövar man inte taijutsu.
Orsaken till brist på effekt finns oftast på annat håll. Vanligen felar en teknik för att man inte utför den med korrekt tajming; en känsla för kogoroshi eller oyagoroshi. Den här känslan är inget man kan läsa sig till eller bli undervisad i, eftersom det handlar om insikt.
Det krävs ett speciellt ”mindset” av eleven, att verkligen ha tålamod och ”träla” in teknikerna på rätt och naturligt sätt i relation till motståndaren för att nå den insikten. Det finns inga genvägar, även om många system marknadsför sig som sådana.

Henka eller henka waza refererar till studiet av hur en teknik förändras till en annan teknik, från en omote waza till en ura waza till exempel. Henka waza är nära förknippat med begreppet shizen; med naturlighet och spontanitet i nuet.
I en skarp situation kommer våra primära alarmreaktioner ställa oss i positioner som vi inte vet någonting om på förhand, därifrån tas ett snabbt förmedvetet beslut om hur man skall gå vidare, den sk rationella alarmreaktionen. Först som tredje reaktion kopplas det medvetna in.
Den här 1-2-3 reaktionen sker ständigt i en dynamisk situation. Vårt undermedvetna utvärderar och omvärderar ständigt den pågående situationen. Samma loop av reaktioner genomströmmar även motståndaren och då gäller det för oss att agera snarare än reagera på informationen från omgivningen och ha en förmåga att förändra en teknik till en annan.
Stridens dynamik förändrar ständigt situationen och vi måste därför genom henka waza kunna anpassa oss till nya händelseutvecklingar. En nödvändig förutsättning för att kunna utnyttja händelseutvecklingen till vår fördel är att ta och, om nödvändigt, återta initiativet.
Det motstånd som vi möter i en teknik skall kunna trigga igång en annan teknik, det är grundtanken i henka waza. Kraften i det motståndet använder vi till ken nagashi. Konceptionerna för vändpunkterna till en henka benämns oyagoroshi och kogoroshi.
Även om vi i den dagliga träningen inte alltid refererar till oya och henka, är det ändå de som genomsyrar all vår träning.

Oya waza är den naturliga utvecklingen ur kihon waza – grundteknikerna. När man har etablerat en basrepertoar av grundtekniker, är det naturligt att finslipa dem så att de går att använda i skarpa situationer. Kihon waza lär man sig bäst med en Uke som är medgörlig, men för att utveckla oya waza krävs det ett visst mått av ”omedgörlighet” för att inlärningsprocessen skall kunna fortgå.
Begreppen oya och henka är ibland överlappande. Tydligaste exmplet är de mottekniker vi lär oss, då vi lär oss ”besvara” en teknik [gaeshi]. Värdet av oya och henka är uppenbart högre än förutbestämda tekniker, som är fast förankrade i ett graderingssystem.

Sammanfattning:
Kihon waza ~ grundläggande teknik, fokus på Tori, extrovert, kan fångas på film, medgörlig uke
Oya waza  ~ applicering av teknik, fokus på Tori, introvert, kan inte fångas på film, hållning-rörelse-förflyttning i relation till omedgörlig uke, kräver kroppsmedvetenhet i rum och tid, förmåga att “sätta kropp”
Henka waza  ~ “go with the flow”, kan inte fångas på film, improviseras fram ur den hållning-rörelse-förflyttning som Uke initierar

Röd tråd: Hira no kamae to sono kata

Det finns enligt min högst personliga tolkning en klart lysande röd tråd som går igenom Bujinkans pedagogik såsom den har framställts av Hatsumi sensei i skriften Bujinkan dojo Shinden kihon kata från 1978, (även kallad Tenchijin Ryaku no maki; TCJ; eftersom den är uppdelad i de tre avsnitten Ten, Chi och Jin).

Ten avsnitet börjar med ”Ku Kamae to sono kata”(nio kamae och deras kata) och handlar om strukturer, inte bara som yttre former utan även som mentala processer.
1.    Hira no Kamae
2.    Fudoza
3.    Ichimonji no Kamae
4.    Doko no Kamae
5.    Hira Ichimonji no Kamae
6.    Hicho no Kamae
7.    Hoko no Kamae
8.    Kosei no Kamae
9.    Jumonji no Kamae

Den första kamae som omnämns är Hira no kamae – som vi kan tolka som ”platt struktur” – hira 平 kan översättas till platt, men även till ”vanlig och ordinär” och ”den som bringar frid”.
Formen för detta är också vad Miyamoto Musashi benämner som ”vardagshållning”i sin ”De fem ringarnas bok”;
”Det är inte lämpligt att hålla huvudet för lågt eller för högt. Axlarna får inte vara uppdragna eller sammandragna. Magen är utåt, men inte bröstkorgen.  Sätet är inte indraget. Knäna är inte fixerade. Kroppen skall vara vänd mot, så att axlarna förefaller breda. Hållningen i Heiho skall vara väl utvecklad så att det blir ens vardagshållning”

Formen består alltså av att man står upprätt, svårare än så är det inte. Innehållet är dock lite mer komplext.
Ett alternativt namn för denna kamae är Tenchi no kamae eller Tenchi Inyo no kamae.
Tenchi betyder ”himmel och jord” och syftar till den upprätta hållningen vi antar mellan dessa två poler. Inyo är det samma som yin och yang, dvs refererar då till en evig rörelse mellan himmel och jord.

Hira  – som betyder platt -  hänvisar till det tillstånd ryggraden befinner sig när man intar en korrekt upprätt hållning. Om man ligger på ett plant underlag, skall man kunna slappna av så pass mycket med ryggen så att hela den – från länd till axlar -  vilar mot underlaget. Min personliga åsikt är att om man inte kan ligga plant, så kan man inte heller stå i Hira.

Hira no kata är en subtil rörelse som går som en våg från häl till hjässa. Om rörelsen förstoras, handlar det om att kunna sjunka ned till djupt hukande, men fortfarande med rak rygg. Detta är det andra kriteriet för Hira no kamae i vår dojo.
Eftersom alla de andra strukturerna i Ku kamae har Hira no kamae inbäddat så är det av yttersta vikt att man uppfyller alla kriterier för denna. Ett litet misstag här gör att hela ens taijutsu kommer i obalans, som i sin tur leder till strukturella misstag och brister i allting vi gör och utför.

Den ”platthet” som krävs i ryggraden kan vi träna upp med junan taiso och ryu tai undo.
Junan taiso (mjuka kroppsövningar) är tillför att lätta upp kopplingen mellan lederna för att vi överhuvudtaget skall kunna få till en flerledad subtil vågrörelse genom kroppen. Ryu tai undo (drakens kroppsrörelser) är övningar specifikt inriktade för att mjuka upp kroppens ”meridianer” för att den skall kunna inta det ”platta” tillståndet.

Vågrörelsen genom kroppen – Hira no kata – ligger till grund alla slagmetoder – daho – och därmed även för hur man brukar olika former av vapen med taijutsu.
Om man står i Hira och låter vågrörelsen fortplanta sig från fötterna upp genom knän, höfter och ryggrad till huvudet får vi intuitivt till det första och mest grundläggande slaget i vår budo taijutsu – zu tsuki; slag med skallen. Enklast är den att utföra mot en person som omfamnar oss bakifrån, men med ett kort steg framåt blir det även ett förödande slag mot någon som står framför oss. Denna ”zu tsuki” utföres med kikaku ken.
Eftersom vi använder oss av pedagogiken ”nedifrån och upp, inifrån och ut” är slag med kikaku ken en nödvändig lära innan vi kan gå vidare till slag med andra kroppsvapen.

Vågrörelsen kan även resultera i olika former av förflyttningar. Olika former av hopp (tobi waza) härstammar härifrån. Om man lägger tyngden på endera foten kan vi göra en steg förflyttningar framåt eller bakåt.
I Shinken gata taihenjutsu bildar steget bakåt den första formen defensiva rörelser – Hidari kumi. Om vi tar steget framåt – som i Ichigeki – har vi den första offensiva rörelsen, själva grundbulten för Migi kumi. Det är alltså en stor skillnad om ens kamae är positionerad migi eller hidari (ung: höger eller vänster)

Den röda tråden vandrar på detta sätt genom allt i Bujinkan dojo shinden kihon kata. Den börjar i Hira no kamae vandrar genom alla de hundratals kata som finns dokumenterade för att gå vidare till Kihon Happo.
Kihon Happo innehåller de mest avancerade koncepten i vår budo , men när man har kommit hit så måste utvecklas vidare, tillbaka till Hira no kamae. Sedan måste man även ta hänsyn till ”fibrerna” i den röda tråden är konstruerade av ”gassho”, dvs den kamae som vi använer vid påhälsning och avslut av våra lektioner – bla annat bestående av de fem tigrarnas kamae.

Bujinkan Dojo Shinden Kihon Kata – Ten Chi Jin Ryaku no maki

Bujinkans Soke, Masaaki Hatsumi, sammanställde anvisningar till studier och la grunden till vår träningsfilosofi i skriften “Bujinkan Dojo Shinden Kihon Kata“, som är dock mest känd under namnet ”TenChiJin Ryaku no Maki” – sammanfattning av Himlens, Jordens och Människans kunskaper, som utkom 1978. Hatsumi sensei trodde sig vara döende och sammanställde då vad han ansåg vara essensen av stridskonsten.

Trots att många år har gått, är boken för många bara en teknikkatalog och de missar därmed syftet med den.
De många geniala och dolda idéerna i Ten:Chi:Jin måste uppfattas korrekt. Idag läggs mycket fokus på stelbent utövande av Kata ur de olika ryu-ha som bildar grunden för Bujinkan, men om man inte förstår kompositionsmodellen i TCJ så kan man aldrig förstå någon av de nio olika ide´strömningarna.
Först när man vet vad man gör så kan man göra vad man vill!

En av de stora lockelserna med Budo Taijutsu/Ninjutsu är att teori och praktik gjuts samman till ett. Koncepten utövas i praktiken och färdigheterna är i sig uttryck för de bakomliggande principerna, så till den grad att det inte går att avgöra vad som kom först. Därmed är det missvisande att formulera en teori enskilt och bedöma den utan något sammanhang, som om den kunde existera utan praktiken och hänsyn till det tidevarv vi lever i.

En intellektuell förståelse av Ten:Chi:Jin [TCJ] säger så gott som ingenting om kapaciteten att utföra, använda Budo Taijutsu. Därför använder vi i vår dojo inte en kategoriskt uppdelad TCJ som underlag för graderingar. En alltför enkelriktad teknikträning för oss bort från det som är kärnan i TCJ – att öka den enskildes förmåga att med instinkter, intuition och improvisation hantera akuta nödsituationer med “skillful means”!

Det viktigaste med TenChiJin Ryaku no Maki är inte den intellektuella förståelsen av formerna eller Kata. Viktigt är bemästra instinkter för överlevnad som intuitivt kommer till uttryck i handlingskunskap om strategier för det oväntade.

Alla tanke modeller, all struktur och systematik i Ten:Chi:Jin måste enligt Ryu-ha traditionen revideras regelbundet. Det som är systematiskt är även förutsägbart och det som är förutsägbart dör på ett slagfält!

I vår budo finns inget behov av memorering av tekniker. Varje manöver måste existera av sin egen kraft och i samklang med stridens verklighet och det kan man endast åstadkomma om man förstår koncepten som vår budo är baserad på.

Det finns instruktörer som medvetet eller omedvetet gömmer sig bakom andras åsikter utan att ha tänkt efter eller introspektivt funderat över vad de egentligen utför och lär ut.
Vi följer inte modetrender inom kampsporter, utövar en kampart av kulturellt intresse eller försöker vara opportunistiska.
Vi utövar en limbisk stridskonst med japanska anor (man kan ta budo ur japan, men inte japan ur budo).

• Vi låter inte elever att i affekt gå holmgång och lura dem till tron att de utvecklar sina personliga färdigheter.
• Vi fokuserar på koncept och principer i motsats till tekniska smådetaljer.
• Vi anpassar träningen för varje individ så att denne kan tillämpa sina färdigheter i nya situationer med oväntade variabler.

Många känner till och har kanske även upplevt konceptet flow [jap: nagare 流]. Flow är ett översinnligt tillstånd och svårt att definiera men är en viktig beståndsdel i allt man vill bemästra.
För mycket struktur under träningen kan hämma denne eftersökta tillstånd. Å andra sidan, för mycket frihet utan att fullt förstå grundsatserna leder ofta till slarv och oavsiktliga konsekvenser.

Det måste finnas jämvikt i struktur och frihet för optimalt resultat.
Erfarenheterna från medeltida slagfält och moderna närkamper visar att man kan utveckla individer som kan vara oerhört adaptiva, kreativa, kraftfulla och initiativrika med specifika Kata, snabbare än man kan föreställa sig.
Träningen måste läggas upp så att dessa utmärkande drag utvecklas och stridsförmågan växer. De kan bara bli påtagliga om individen kan tänka utanför sin vanliga tankesfär. Om han är rigid i tanken är det även sannolikt att han är stelbent i rörelserna.

Fem tiger kamae

Shinden Kohyo no Hikan 神伝虎変の秘巻 – den hemliga krönikan om den gudomliga tiger transformationen – beskriver fem kamae; fem aspekter av en inre attityd som spontant växer fram inom oss i en akut situation.

• Fukko No Kamae [伏虎之構], hukande tiger
• Bouko No Kamae 暴虎之構 – våldsam tiger
• Uko no kamae 飢虎之構 – svältande tiger
• Komochi Tora no Kamae 子持虎の構え, “tiger med unge kamae”
• Gouko no Kamae 轟虎の構え – dundrande tiger

Dessa strukturer går tillsammans under namnet Koteki ryuda juppo sessho no jutsu och är delar i stridskonstens äldsta och mest ursprungliga former/kata.

I en krönika – Kusshyo Ratsugi no maki [?詳辣技之巻] – som är från år 4 fKr, beskrivs ”sessho no jutsu” som en metod för att besegra fiender och den förklarar begrepp som gyaku waza, nage waza och atemi waza.
Juppo är ett begrepp för att definiera allt som existerar runt om oss, i en sfärisk riktning. Koteki ryuda虎的竜打 är ett mångfacetterat begrepp som omfattar den mytologiska kampen mellan tigern på jorden och draken i himmelen. Den kan bla likställas med det vi benämner som kihon happo.

Oberoende av vilken yttre form vi antar i händelse av en akut nödsituation och vad som än händer runt om oss så har det väldigt lite att göra med vad som händer inom oss.
De fem tiger kamae är ett sätt att beskriva dessa inre händelser;

Fukko no kamae är en struktur där man observerar fienden, för att sedan växla till en vildsint tiger som kämpar.
Bouko no kamae är en struktur som piskar upp en stämning för att sedan kämpa.
Uko no kamae är en skrämmande struktur, man kämpar i sutemi tillståndet; det handlar om att ”äta eller ätas”, känner i djupet av sig själv den uppoffring som väntar (att ev. dö så att andra kan leva). Sådant sätter sig i blicken, oavsett vad som händer därefter.
Komochi tora no kamae är en desperat struktur, som går ut på att skydda en tredje part till vilket pris som helst.
Gouko no kamae är ett bombardemang av en månghövdad och stark fiende med regn, blixt och dunder.

Dessa fem tigrar bildar grunden för det man brukar kalla för “combative mindset“.